Kollektiv misär

När man väl tar sig ut och ska använda kollektiva färdmedel så skiter det sig.

Först väntade jag på en vanlig buss på en vanlig busshållsplats. Vi var flera som väntade. En man kommer och berättar att busshållspatsen är flyttad just den 10 augusti och pekar på en minimal skylt högst upp i kuren. Jahopp.

På väg hem. Ner i tunnelbanan eftersom det åskar och spöregnar. Kommer ner på perrongen. Det ser ut som Lutzen där nere och det sticker i näsan. Alla står och väntar som helt vanliga svennar gör, själv drömmer jag mardrömmar om bränder i tunnlar och vänder raskt på vagnen. Väl uppe stänger de av T-centralen eftersom det ju brann där nere.

En promenad i spöregn med skrikande barn i vagn senare är jag framme vid 1:ans busshållsplats. En stombuss. Stombussar ska väl gå ganska ofta eller? Nej men 11 minuter står det i displayen. Och det stämmer. Håller Otto i famnen i en minimal busskur utan bänk, det ösregnar och blixtarna viner. Prånglar mig på bussen när den kommer och där får jag plats framför en märklig tant som tyckte att hon luktade illa och vägrade låta nån sitta bredvid henne. Så hela bussen fullsmockad men en plats ledig. Jorå.

Hämtade Molly på föris (hehe, Jenny!) och fick springa genom parken i ösregn och parera blixtarna som slog ner bredvid barnvagnen var tionde sekund. Jag satte ner båda mina converse-klädda fötter i ankeldjupa vattenpölar. Och så kom jag på hur rädd jag är för åskan. Hemma är det okej men ute. INTE okej. Jag skakade och hade gråten i halsen. På riktigt. Det där med blixtarna kanske inte var på riktigt. Kan ha överdrivit en smula.

Nu kaffe och bulle. Och fotboll? Men vafan...

Ugglor

Vi fick en massa tapet över när vi fixade Mollys rum för ett tag sen. Igår fick en del av resterna bli tavlor ovanför Ottos säng (som fortfarande står i vårt sovrum). Fint va!





• iPhonebloggat •

Tillbaka

Har lämnat Molly på föris för första gången på sex veckor idag. Idag utan blöja. Hon var väldigt glad att vara tillbaka, under sommaren har de dessutom målat om och fått upp lite tapeter och det var jättemysigt där inne. Så lite vardag igen i två veckor innan Mallis. Jag och Otto gick och gungade, så himla skumt att bara ha ETT barn att se efter.


Nu är det fokus på att hitta ett jobb till mig...

Medelhavet 2011

Varning för lång uppdatering från våra två underbara veckor i Spanien. Vi åkte mitt i natten från ett regntungt Arlanda med två trötta barn (resultat: de sov i princip hela resan ner) och landade i solen. Efter ett halvt dygn låg vi på Medelhavstid, vilket innebär att barnen är vakna halva natten och tar långa sovmorgnar (Otto vaknade runt 9 varje dag och Molly väckte vi vid 10.30 en dag). I övrigt körde vi på vår manjana-semester-stil och bara tog dagen som den kom. Levde loppan och bara hade det skönt.

Efter en veckas dekadens fyllde Otto 1 år. Samma morgon packade Jens och jag ihop oss i vår hyrbil och rattade mot Italien där min fina vän gifte sig med sin Italiano. Jag hade sån grym ångest-klump i magen kvällen innan vi åkte men det släppte så fort vi åkt. Efter att ha blivit inlurade i helvetesstaden Valencia stannade vi i Sitges och åt lunch med ett glatt gäng.

 

Jag var galet trött mot kvällen och efter att ha läst horribla Norgenyheter på McD i Nimes styrde vi kosan mot övernattning French-style i Cannes. Vi har lite dåliga erfarenheter av hotell i France och det här blev inte så annorlund. Suck - kan de där fransoserna lära sig nån gång eller? Dagen efter åt vi i alla fall en GRYM fransk frukost på Croisetten så Cannes - ni är förlåtna. Vidare på en svindlande vacker färd mot Italien och Finale Ligure. Ljuvliga vägar, såklart även längs hela franska rivieran. Bröllopet var vackert, middagen helt fantastisk och efterfesten galen.

Inga bilder från efterfesten (tuuur...) men den hölls på en beach-nightclub och det kändes som att vi fick uppleva Jersey Shore LIVE! Italianos alltså... Det roliga med den här klubben var också att det var gratis inträde, men när man gick in fick man ett litet visitkort som man var tvungen att gå med till ett litet bås, betala för en drinkbiljett (kille: 20 euro, tjej:15 euro) och få stämpel på visitkortet, sen gå med drinkbiljetten till baren och få dig din drink. För att sen KOMMA UT från klubben var man tvungen att ha ett stämplat kort. Det här hade såklart bröllopsparet fixat åt oss (något som en i sällskapet missat, därav vetskapen om proceduren). På söndagen passade vi på att stanna i Monaco som ju är helt utanför denna värld.

Sen stopp i Sitges igen där vi bjöds på fantastisk middag och fick dessutom sovplats och på måndagen kom vi tillbaka till våra älskade barn i vår lilla by. De hade ju såklart haft det jättebra (det var jag aldrig orolig över), och mamman och pappan fick en underbar minibrejk. De sista tre dagarna spenderade vi på beachen och ja... manjanan var igång igen.

Näst sista kvällen åkte vi till köpcentrumet där de har en liten nöjespark på terrassen. Molly hoppade studsmatta med sele, uppskattat.

Så. Det var dagboken från årets Spanienresa. Om två veckor åker vi till Mallis. Ottos fjärde Spanien-resa, det är väl inga konstigheter. Han är ju redan över ett år gammal. Någon som läste allt? Nä, tänkte väl det!

Rita flygplan

Vi ritar mycket här hemma och har alltid gjort. Kritor, pennor och målarfärger. Båda barnen älskar det. Idag hittade jag Molly mitt i ritandet av ett flygplan och blev alldeles imponerad.


Sen ville hon skriva sitt namn och nu är jag så stolt så jag nästan grinar. Jag visade henne på ett annat papper hur L och Y ser ut och här är resultatet:


Lite skryt kanske men vafan. Det står jag för. Min dotter är grym!

• iPhonebloggat •

Min skämspåse

Den här påsen fick jag i handen i mitten av september 2008. Då var Molly ett par dagar gammal och jag gick och köpte ett fotoalbum till henne på Ordning & Reda. Det inslagna paketet längst till vänster i påsen är det albumet. Jag har inte ens tagit upp det ur silkespappret. Resten av påsen är fylld med gratulationskort, teckningar och annat som jag velat spara till detta album. Men ni ska veta att jag skäms så in i bomben för den här påsen. Jag MÅSTE sätta mig ner med det här snart.


Otto? Han har inte ens fått nåt album.

Svettas nu.


• iPhonebloggat •

Första stegen

Idag har Otto tagit sina första riktiga steg. Tidigare har han liksom stapplat mellan mig och Jens ett par gånger men idag tog han sats på eget initiativ. Hittade balansen, traskade iväg och avslutade lugnt och fint. Så härligt, först tre steg och sen fem till när pappa kommit hem.


Sovande kille i Spanien...

Spanien är ett land...

... där barnen äter chokladgröt. Och nej. Vi köpte inte.

Sommarlov och semester

Man plockar bort alla rutiner
Man plockar bort alla regler
Man äter glass hela tiden
Man flänger i flygplan och bil
Man får busa hos mormor och morfar, farmor och farfar
Man är vaken halva nätterna
Man vaknar halvvägs in på dagarna

Jag måste få tid att sätta mig här och berätta om allt roligt och spännande och nytt vi gjort men jag hinner ju inte i detta sommarlovs- och semesterkaos som vi skapat. Men oj vad roligt vi haft. Livet kan inte vänta, datorn får helt enkelt stå. Men snart... Kanske!

Sånt man minns

När jag var sex och ett halvt år satt jag och väntade på att barnprogrammen skulle börja en vanlig lördagmorgon. Jag kommer aldrig glömma hur arg jag blev och hur jag klampade upp för trappan för att väcka mamma eftersom barnprogrammen var inställda bara för att en "gubbe hade blivit skjuten".

Den 11 september för tio år sen satt jag i datasalen i min nya stad Göteborg, på min nya utbildning, och fick ett upprört samtal från mamma som då befann sig på Rivieran. Jag visste med en gång att världen aldrig skulle bli sig lik och jag kommer aldrig glömma hur tyst det var i min nya stad, hur tyst det var på den fulla spårvagnen på väg hem till mitt rum jag hyrde.

Och jag kommer aldrig glömma att jag på min sons allra första födelsedag satt på ett McDonalds utanför Nimes och öppnade Aftonbladets hemsida med den ofattbara nyheten. Det är otäckt och overkligt och så himla sorgligt. För varje liv som rycktes bort finns en hel familj av makaber sorg.


• iPhonebloggat •

Otto 1 år!

Grattis finaste lille killen på din allra första födelsedag!

När Otto kom till oss

Idag för ett år sen hade vi fått tid för igångsättning. Stockholm kokade. Förlossningssalarna var överfulla. Vi hade fått instruktioner att ringa in till SöS klockan 12 för besked, men då blev vi ombedda att återkomma klockan 14. Ringde igen, fortfarande fullt och de sa att de skulle ringa mig när de hade frigjort plats för oss. Vi hängde på mamma och pappas terrass och vid 17.30 bestämde jag mig för att gå och vila en stund. Hade precis lyckats slappna av och nästan somna när de ringer vid 18 och säger att vi är välkomna. Helt overkligt. Vi lämnade Molly och åkte in.

Vid 23 hade jag legat med CTG ett bra tag och de började sätta igång förlossningen. Vid 01 var värkarna igång med besked och jag minns knappt att jag andades fram till 04 då jag fick en epidural på rekommendation av barnmorskan. Det var som att återse livet, att ha värkar i fem timmar utan paus är inget man direkt sparar energi på. Här nån gång kom också det första regnet på flera veckor och jag bad Jens öppna fönstret till rum 7 på vid gavel för att få in massor av fräscht sommar-regns-syre. Nåväl, fick gå upp och kissa och sen gå och lägga mig och vila. Nån timme senare tog de hål på hinnorna och då började nästa resa, avslutningen. 9.52 kom han ut, vår stora lille kille som faktiskt hette Frank i ett dygn innan vi gav med oss och insåg att det var OTTO som hade kommit till vår familj. Så självklart.

Nu har det gått ett år av obeskrivlig kärlek.

Dagarna är dagarna...

För ett år sen gick jag och kände mig som en karaktär i måndag hela veckan. Varje kväll när jag gick och la mig så tänkte jag att kanske inatt... men så vaknade jag varje morgon med samma stora mage. I år är det en annan känsla - lite bättre med tanke på att frustrationen inte finns där - för vi vaknar till vårt sommarparadis igen och igen och igen. Det är mysigt och enkelt, vi äter när vi är hungriga, barnen får leka i sanden med mormor och morfar, vi badar massor och ja... Inte så mycket mer. Jag och Jens har hunnit med två löprundor i morgonsolen vilket är helt otroligt med tanke på hur mycket min kära make avskyr jogging. Nu laddar vi för vår lillkilles ettårsdag på fredag och det faktum att jag och Jens samma dag tar vår spanska lilla hyrbil bort mot Italien för ett liguriskt/svenskt/arabiskt bröllop.

Just det. Vi har ju åkt hit till Costa Blanca i 23 år nu och i princip aldrig varit med om att det varit några brännmaneter men i förrgår blev jag rejält bränd på båda vaderna i knädjupt vatten och idag (på en annan strand) var det massor av maneter (både brännande och icke-brännande). Grymt irriterande. Ont gjorde det också, sabla ting. Så nu ska man oroa sig för både stark sol OCH manetjäklar för barnens skull...

Lego 110720

El Portet

• iPhonebloggat •

Lego 110719

Dagens Lego-bild, schnyggt va?

• iPhonebloggat •

Fiskebyns kyrka

Mitt i, och högst uppe i vår spanska lilla fiskeby står en magnifik katolsk kyrka. Varje år vid påsk tågar byns män runt med kyrkans Madonna som sedan får åka ut på en liten medelhavstur. Molly har varit oerhört fascinerad av kyrkklockan som slår varje kvart och i förmiddags gick vi dit och tittade om det var öppet, vilket det var. Storslaget, majestätiskt, monumentalt och fridfullt.



• iPhonebloggat •

Min datorplats

För första året har vi wifi i lägenheten vilket underlättar för en smått internetberoende jag. Idag sitter jag och letar efter hotell längs cote d'azur eftersom jag och Jens ska bila till Ligurien på fredag för att gå på bröllop. Vi tar en solfri förmiddag men är snart på stranden igen.

Apropå stranden så är Otto ensam om att ha solskyddskläder. Alla spanjorer slänger konstiga blickar åt vårt håll. Molly smörjer vi med ett tjockt lager 50 och sen en baddräkt på. Min taktik var 20 första dan men då hände absolut ingenting, igår körde jag 12 och det gav minimalt resultat så frågan är om man ska gå ner till 8 idag? Åh vilka svåra beslut man måste fatta hela tiden...

Vid Medelhavet

Vi steg upp klockan 03 i fredags morse. Idag är det söndag och vi åkte från stranden klockan 18.30 och då var det 32 grader. Jag ÄLSKAR värme, den svenska sommaren kan bita sig i rumpan för inget slår den spanska...


• iPhonebloggat •

A nice day for a white wedding

Vi var på bröllop igår och jag vet inte om jag kan finna ord för hur magiskt det var. Brudparet, vädret, platsen, skärgården, maten, festen. Okej, jag var lite ur mina gängor efter veckans influensa men jag tog några små varv på dansgolvet innan jag gav upp (förmodligen först av alla) vid halv två. Ni ska få se en liten hint av den finaste brudklänningen jag någonsin sett (and it's a Vera Wang).

Efter middagen höll brudgummen ett tal som fick tårarna att rulla nerför mina kinder. Och jag gråter aldrig på bröllop eller åt tal. Aldrig. En fantastisk dag och en avkopplande hotellnatt för det här lilla föräldraparet. Ungarna har fått busa sig utmattade med sin farmor och farfar under tiden!

Som sig bör, fick både jag och Jens oundvikligen rejäla flashbacks från vårt bröllop. Jag hade på mig (de skyhöga) skorna jag gifte mig i och utgångsmarschen brudparet hade valt var inspirerad av vår inmarsch - Etta James 'At Last'.

Midsommar 2011

Har äntligen tömt systemkameran på bilder. I år gjorde vi midsommar till family business och åkte på en dagsutflykt till Grinda. Spännande båtfärd för Molly, mysig picknick och lite dans runt stången. Dagen toppades med att vi såg en hund gå runt med Ottos napp i munnen. Den enda vi hade med oss. Och eftersom våra barn är, och alltid har varit, något av napp-konnesörer så funkade ju inte Esska-napparna som jag kunde köpa i den lilla skärgårdshandeln. Så båtresan hem fick helt enkelt genomlidas med lite Otto-skrik. Hepp.

En lugn och rejält mysig midsommar. Att vara bara vi är inte så bara.