Mycket

Det är mycket nu. Jag söker jobb ända in i kaklet och funderar på hur det ska gå att balansera två barn och förskoletider och två heltidsjobb och ändå bevara sans och lite lugn. Jag längtar efter att få börja jobba, det riktigt suger i mig av tanken att få klä på mig lite fina kläder, smita iväg till tunnelbanan, möta trevliga kollegor, ha inspirerande och utmanande arbetsuppgifter, kanske fika & luncha & gå på toa i fred. Halleluja.

Otto är och har alltid varit ett väldigt krävande barn. Han vill ha MIG, han vill ha mig nära och han vill ha mig alltid. Det är jättejobbigt och emellanåt har jag velat ge upp och ärligt talat tänkt en massa fula ord och tråkiga tankar. Han är dessutom väldigt känslig så man får vara lite varlig med honom.

Dessutom tänker jag på det här med bloggen. Molly är så stor nu att jag inte känner mig helt bekväm med att lägga ut hennes liv såhär längre. Jag tycker att hennes toavanor är lika ointressanta som mina att skriva om, hur hon har det på förskolan och vad hon säger är liksom HON. Inte min blogg. Jag vet inte riktigt, detta har vuxit fram den sista tiden. Och då halkar ju lilla Otto med. Han som bara är ett år och i en helt fantastisk utvecklingsfas. Jag skulle kunna skriva löpmeter om alla fantastiska framsteg våra fantastiska och kompetenta barn gör dagligen men det bekommer mig liksom inte.

Jag har läst en del Jesper Juul och intresserar mig mycket för hur man ska bemöta sina barn för att de ska bli trygga, kompetenta och få god självkänsla. Det finns så mycket att göra som inte handlar om att barnen ska vara duktiga, söta eller tuffa. Så mycket djupare. Och till detta kan man ju lägga ett genusperspektiv som i sin allra extremaste form blir löjlig men man ska absolut inte förkasta det faktum att tjejer och killa behandlas olika.

Spretigt men en tömning av hjärnan såhär kvällen innan vi firar att vi varit föräldrar i 3 år.

Imorgon fyller vår stora lilla tjej 3 år.

Galet.