Otto 11 månader

Idag blir han alltså 11 månader, vår lilla bebis som snart inte är bebis längre. Om bara en månad har han funnits hos oss i ett helt år, något vi betecknar som sinnessjukt med tanke på hur fort den här tiden har gått. Ska inte gå in på det som hänt, vill mer fokusera på vår lille kille.

Otto är såklart ett fantastiskt barn, han bidrar verkligen till vår familj med sin alldeles egna personlighet. Vid första anblicken, och när han får omges av andra barn och människor, är han alltid glad. Det är vad vi får höra; åh vad glad han är! Men si, skenet kan bedra. Frågar du mig så är han faktiskt ganska gnällig, lite arg och oerhört krävande. Jag får gärna bära runt på honom hela tiden, och för varje decimeter jag är ifrån honom växer aggressionen. Det bästa är om vi är hemma hos nån och leker, är på öppna förskolan eller t.ex. kulturhuset. Då är han sitt nöjda och glada jag. Om han gör något han inte får och man då säger ifrån (nej, Otto eller ajaj!) så börjar han gråta. Oerhört känslig liten figur har vi fått, något vi måste ta med oss och tänka på, särskilt eftersom hans storasyster inte någonsin brytt sig om tillsägelser.

Men jo, ibland så kan han leka själv och för tillfället så är han intresserad av att plocka i och ur saker ur burkar och trä på klossar på Brio-hunden Puck. Han hasade ju från sex månaders ålder och för ungefär en månad sen började han krypa. Numera ställer han sig upp mot allting och promenerar vant runt i rummen. Äter gör han helst själv och då mest vår mat (burkar funkar absolut inte annat än i fruktform), sover gör han nätterna igenom i sin egna säng men i vårt rum. Molly tycker inte att han ska ha några saker ifred men börjar nog tycka att han är lite rolig att vara med. Bara han håller sig på replängds avstånd, för någon kroppskontakt får absolut inte uppstå.


Älskade älskade fina unge. Vi tycker det är så himla roligt att du vill vara vår lillebror. Nu ser vi fram emot din första födelsedag och att du börjar gå!