Man kan säga att det går upp och ner

Otto var ju magsjuk i förra veckan. Vi andra verkade klara oss och mådde kanon. I fredags kväll var jag ute med tjejerna och hade en kanonkväll, i lördags städade jag av lägenheten i lugn och ro och tog en kortare joggingrunda. På kvällen hade vi främmande. Främmande. Ett så roligt ord. Varför bjuda hem främmande? Märkligt.

Igår morse började allt om men den här gången med Molly. Jens har haft feber, ont i halsen och varit sjuk på riktigt och jag har haft ont i magen och i kroppen. Men skitsamma, vi är liksom inte så viktiga längre. Igår hade annars varit en sån dag vi inte hade gått upp ur sängen kan jag säga, jag åt för första gången på hela dagen klockan sju på kvällen och då var det lite persikokräm som slank ner. Uppmärksamheten går nu istället mot Molly som inte fått behålla nånting sen igår morse. Räddningen är nog att vi lyckades få i henne lite Resorb blandat med urvispad sockerdricka igår kväll och att Jens var alert nog att ge henne vatten i omgångar under natten. Annars hade vi nog legat med dropp vid det här laget är jag rädd. Ja, vi är lite oroliga för det lilla lilla hon accepterar att äta och dricka får hon upp inom en halvtimme. Otto verkar okej men kräks lite smått ibland han också. Däremot är han svinsur och tvär vilket förmodligen beror på att sex (!) tänder spruckit igenom den senaste veckan. Så nu har han fyra där nere och fyra där uppe (eller ja, den sista där uppe är på väg igenom så han har tekniskt sett bara sju).

Men men. Vi kämpar på här inne i sjukstugan. Snart är väl det här över också, det brukar ju vara så.