Om igår

Herregud. Jag var helt ur balans. Jag kände mig liksom inte harmonisk för fem öre. Att Otto var (nu ska jag inte säga omöjlig) ehhh... omöjlig (!) att få nöjd gjorde liksom att isberget tippade över. Droppen var nådd. Det var kakan på moset. Ni förstår. Eftersom jag är en mogen 31-åring fick en metallpall ta smällen vilket ledde till att jag senare på kvällen fick frossa och sån obeskrivlig smärta i foten att jag nästan var på väg till akuten. Som sagt väldigt moget.

Efter en underbar kväll i en skön soffa i Bromma snodde morbror Jojje och moster Linda åt sig Molly (planerat sen lång tid tillbaka) och jag tog mina pojkar och åkte hem. Idag fick Molly åka både tunnelbana och spårvagn innan hon kom hem till oss nöjd och glad. Ikväll har vi sjungit, dansat och lekt med vatten.

Allt är, som man säger, glömt och förlåtet. Men vissa dagar skulle man bara vilja radera ur historien. Typ igår.