Nu har en mamma, en pappa och fyra bröder fått hem sin Johan. Herregud vad sjukt det känns att veta att han ligger i en av de kistorna. Så bissart. Trots att jag inte träffat honom på säkert fem år så attackerar sorgen mig och jag står obeväpnad inför den. Obeväpnad och oförberedd. Har många minnen som inte direkt kan räknas som fräscha, men som dyker upp i mitt huvud som att de lagrades igår. Sprallig, glad och godhjärtad. En av min ungdoms absolut bästa vänners lillebror.
Jag hoppas att familjen och de närmsta fick en fin stund med Johan idag. Nu är han hemma. Det finns ingenting som är rätt med den här situationen. Det finns bara fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar