Vet inte om det är för att jag ska ut på havet som jag har blivit lite känslig idag. Men jag tänker på hur fantastiskt det är att ha en soulmate. Vissa av er vet kanske att från den stunden på det där bröllopet som jag och Jens såg varandra för första gången så var det vi. Det var verkligen ögonblickligt och det smällde till som en blixt. Ja det är urtöntigt kanske men lite fint väl? Vi kan ringa varandra när den andra står med fingret på ring upp-knappen, vi kan sms:a nästan exakt samma sak nästan exakt samtidigt. Vi kan helt plötsligt vara sugna på samma mat, typ gravad lax med stuvad potatis.
Kan det bli tråkigt i längden? Kanske. Men vi har i alla fall riktigt kul på vägen.
Buuuhuuuäää. Nä. Havet var det ja.
1 kommentar:
Så fint :)
Skicka en kommentar