Just nu är det "inte sova" för vår lilleman. Han tajmade pappans resa med en sömnstörning de luxe. Grattis till mamman som fått kämpa som ett djur för att få lite lugna stunder. Igår vägrade han somna men däckade till slut vid 22.30 när vi kom hem från myspysig grillkväll hos morbror och company. Sovmorgon! Tänkte jag nästan. Icke. Om man inte tycker att 5.45 kan klassas som sovmorgon. Men då kanske liten man vill sova extra mycket på dan istället? Inte det nej. Klarvaken och superkrävande från 13-tiden till 20.
Den trötthet jag känner nu är utanför denna värld. Och ändå sitter jag här i ett desperat försök att få en ytterst liten känsla av egentid. I natt nån gång kommer pappan hem om vi har tur, hans resor har varje gång (jag skojar inte) innefattat flygstrul av olika dignitet. Så härligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar