livet som fyra i en fyra

Nya förhållningsorder

2012-02-01T13:04:00.001+01:00

Det anses inte helt okej att ha ett förkylt barn hemma medan det andra är på förskolan. För säkerhets skull kan väl hela familjen vara hemma för tänk om mamman eller pappan går till jobbet med alla dessa baciller som omgärdar oss, smittar en kollega som smittar sina barn som smittar sina förskolor. Är det pesten vi talar om?

Förkylning smittar när man ÄR förkyld, inte för att någon man känner är förkyld.

Tänker inte ens försvara varför Molly får gå till förskolan när hennes bror är sjuk.

Första

2012-02-01T10:34:00.001+01:00

Första februari och första vab-dagen för mig. Vabruari var det ja... Otto har ögoninflammation och är febrig. Vi tog sovmorgon, följde med Molly till dagis och gick sen till maxi (vad annars?). Nu dricker jag cafe con leche, tar lite jobbsamtal och läser nya plaza interiör. Helt ok. Men jag hade hellre haft en frisk liten kille...

• iPhonebloggat •

På menyn

2012-01-30T21:43:00.001+01:00

För ett par veckor sen kunde vi bjuda in alla som önskade på en riktig vattkoppsbuffe. Den här veckan serveras ögoninflammation. Det är sonen som bjuder.

Någon?

Inte?

Hallå?

• iPhonebloggat •

Blocket Jobb

2012-01-30T09:28:00.001+01:00

Är det om man inte vill ha ett nytt jobb, utan nöjer sig med ett bättre begagnat?

• iPhonebloggat •

Den här killen

2012-01-28T21:53:00.001+01:00

Har det jättejobbigt med nånting just nu. Ont i munnen och kopiösa mängder dregel. Det är som vatten, det bara rinner. De inre kindtänderna? Blåsor? Ont i halsen. Vi proppar med Ipren och Alvedon utan förbättring.

Det här med att vara förälder. Vilket lidande.

• iPhonebloggat •

Solresa någon?

2012-01-24T22:13:00.001+01:00

Man är en fröjd för ögat i januari. Bjuder på detta, helt osminkade, blekrosa, fejs. Nylonstrumpa, blöjpåse och handsprit. Vardagsglamour.

• iPhonebloggat •

Otto 1,5 år

2012-01-23T21:14:00.001+01:00

Igår fyllde Otto 1,5 år och eftersom det här från början var en gravidblogg som blev en Molly-blogg men som av någon anledning aldrig riktigt blev en Otto-blogg tänkte jag ändå dedikera en liten kvart åt vår lillebror. Han som faktiskt fyllde 1,5 år igår.

Otto, vårt lilla monster. Han som först vägrade komma ut i världens varmaste juli 2010. När han var fyra veckor gammal flög han till Mallis med hela klanen (och sen dess har han varit i Spanien ytterligare tre gånger men det är en helt annan historia).

Livet började med semester men fortsatte i vardagen med att hämta och lämna Molly på dagis. Ganska snabbt visade han sitt temperament och sin otålighet. Det enda som dög var i mammas famn och jag kan räkna stunderna han softat i sin egna lilla värld. Osoft, är ett bra ord. Det som funkade bra var att sova, både dagtid och nattetid. Vilket nog var räddningen.

På GranCan, 8 månader

Jag såg hans ilska som en fas. "Det blir nog bättre när han lär sig ta sig fram", sa vi här hemma. Det blev det inte. "Ja, men han vill ju kryyyyypa". Det ville han nog men han blev inte gladare. "Han vill ju kunna gå. GÅ!" sa vi sen. Och gick gjorde han, och argare blev han.

1-årsdagen i Spanien

Så jag gav upp hoppet om att vi skulle få en till soft rackare. Otto är född med temperament och jag kommer väl få ha honom på höften tills han flyttar hemifrån. Jag kapitulerade. Men så hände det magiska när han var drygt 17 månader. Det magiska stavas dagis. Helt plötsligt gillar han att vara hemma och leka. Han kan sitta och pyssla i lugn och ro här hemma, skrota runt lite, softa (!), plocka med lite saker, leka med dockan och köra med bilarna.

Så här är han. Vår lilla dagiskille. Ett och ett halvt år. Vinkar, pekar på kroppsdelar, älskar att dansa (Televinken, bästa!) och börjar formulera sitt eget språk. Han säger mamma, babba, tack tack, katt, hej, glass. Men mest mamma. "Otto - kan du säga Molly?" -mamma! Molly och Otto är det fortfarande hatkärlek mellan. De kan skratta tillsammans, jaga varandra och busa men det vänder fort som blixten. Otto försöker bitas ibland (mitt värsta) och Molly puttas. Men det blir mer och mer kärlek och mindre hat... Går ju åt rätt håll.

Kan sammanfatta de senaste 1,5 åren som den jobbigaste perioden i hela mitt liv. Tålamodsprövande. Frustrerande. Och lite inlåst. Jag har aldrig varit så trött och jag har aldrig känt mig så komplett. Men framtiden känns så himla positiv, det här att vi har börjat jobba och barnen gillar dagis så mycket har verkligen fått mig att må SÅ mycket bättre. Vi gjorde det! Vi fick två fina barn och nu kan jag på riktigt säga att det är ROLIGT! Otto - vi älskar dig så himla mycket och du är verkligen de 25% som vår familj saknade.

Kan inte titta mig trött...

2012-01-23T20:39:00.001+01:00

En ganska bra bild att plocka fram en kall och grå januarikväll.

Förtydligande

2012-01-16T20:25:00.003+01:00

Overallen och skorna är till salu. Lägger upp dem på blocket nu men om nån av mina fyra läsare känner sig intresserad så kommenterar ni bara här. Skor 200 och overall 150. Paketpris 300. Hade jag tänkt mig.

Otto har andra vinterkläder som han får använda efter helgen om han spelar bättre på nästa match.

Köpa?

2012-01-16T10:27:00.001+01:00

Vinteroverall storlek 80 från Varför/Därför. Molly hade den första vintern på dagis. Jättefint skick!

Sorel-kängor storlek 24, 13 cm. Klarar svinkalla dagar. Ser knappt använda ut.

Anledningen till att vi säljer dem är att Otto spelade för j***a dåligt på sin innebandymatch i helgen så nu har vi bestämt att han ska klara resten av vintern utan ytterkläder.

• iPhonebloggat •

Gissa vad detta är

2012-01-15T19:47:00.001+01:00

Först med rätt svar vinner ära och berömmelse. • iPhonebloggat •

Fredagskärlek

2012-01-13T15:47:00.001+01:00

Det är något visst med fredagar. Man jobbar för fullt innan lunch; ringer samtal, fixar veckans surdegar, skriver ut, attesterar fakturor, stämmer av, beslutar saker. Allt med ett leende och en kopp kaffe i handen. Fredagsfika och sen fixa det sista innan man sätter sig på tuben.

Nu ska jag försöka tvinga hem två barn från förskolan. Angenämt problem!• iPhonebloggat •

Vad vi firar?

2012-01-12T20:28:00.001+01:00

Att det är torsdag
Att vi har klarat 1,5 år som tvåbarnsföräldrar
Att vi har en fantastisk förskola
Att vi är friska *peppar, peppar*
Att vi har roliga jobb som vi trivs med
Att vi går mot ljusare tider

Jag vet inte. Just idag kände vi oss värda lite riktig champagne bara.

Om att skapa trygga barn

2012-01-09T21:25:00.000+01:00

Förra sommaren när Molly precis fyllde 2 år så flyttade vi, bytte dagis och fick en lillebror. Inom loppet av ett par veckor.

Nu tar vi det lite lugnare med Otto så han behöver bara flytta ut ur vårt rum (och in till syrran) samtidigt som han börjar på dagis.

Kul. Det var tydligen dagens uppdatering. Vill ni lyssna på Beyonces bebis som skriker? Pappa Jay-Z har skrivit en låt till bebben och i slutet hör man lilla Ivy Blue gapa. Sött!

En stor dag

2012-01-05T18:40:00.001+01:00

Idag var första dagen sen juni 2010 som jag och Jens var på våra jobb samtidigt. En hel dag. Vilket alltså betyder att båda våra barn numera går på dagis.

Det går såklart jättebra, Otto har ju haft 17 månaders inskolning. • iPhonebloggat •

Värmebölja i Delsbo

2012-01-02T13:55:00.001+01:00

Min följetong "fota skärmen" fortsätter. Idag är det SvD som berättar att i Delsbo har det aldrig någonsin varit så varmt som natten till den 27 december 2011. 10,3 grader.

Det är ju fantastiskt. Nästa vinter kör vi charter till Delsbo, lätt.

• iPhonebloggat •

Gott nytt år

2011-12-31T21:28:00.001+01:00

Ja det har varit tyst som i graven här ett tag. Vi har trotsat svartisen, varit i fjällen, treåringen har gått i skidskola, träffat dagge-dagmar, åkt bil igen och nu är vi ute hos fina vänner i skärgården och firar nyår. Så härligt, jag gillar att avsluta året och välkomna ett nytt. Hej 2012!

• iPhonebloggat •

Jag lovar, det var jättefint

2011-12-23T21:37:00.001+01:00

I Järvsö hade de tänt marschaller längs hela genomfartsgatan. Och bästa macken lyste upp fint också.

• iPhonebloggat •

Kanske finns nån mer lämplig?

2011-12-20T11:50:00.001+01:00

Vet inte jag. Skulle du chatta med Amy Poehler om räntan? DN borde kunna hitta nån mer lämpad tycker jag.

Ja, jag fotar datorn med mobilen. Problem med det?

• iPhonebloggat •

Imorgon skiljer vi oss

2011-12-19T19:38:00.001+01:00

Pappan packar in barnen i bilen och åker till farmor och farfar imorgon. På fredag kväll återförenas vi i en 20-talsscen på en rökig och svart/vit tågperrong. Ser ni det framför er? Det jag funderar på nu är om jag ska helgardera och boka en bussbiljett också. Eller vilka är oddsen att SJ levererar?

• iPhonebloggat •

Bara jag?

2011-12-19T13:15:00.001+01:00

Alltså adventskalender med paket varje dag. Fattar inte? För det första - köpa små skräpsaker bara för att? För det andra - varför? Jag fattar inte grejen.

• iPhonebloggat •

Skitföretaget Ownit

2011-12-18T22:02:00.000+01:00

Jag har ett gäng företag på min shitlist som jag sparar inför framtida livsstilsval. Kan nämna att Noblessa, Skanska och Electrolux har givna platser där av olika anledningar. Adressändring finns också med men där har man liksom inget val, vilket är en anledning till att statliga institutioner ibland gör mig så irriterad.

Men idag ska vi prata om Ownit. OWNIT. Det största skitföretaget just nu. Igår mitt i "Så mycket bättre" så dog hela vårt system. System är lika med digital-TV, internet och fast telefon. Kollade driftstörningar på deras hemsida. Inget. Kollade info på deras facebook-sida. Inget. Så jag skrev en fråga på facebook men fick inget svar (tur att Telias 3G levererar och att man har en smartphone). Imorse öppnade kundservice klockan 10. Och det var ju en JÄVLA DRIFTSTÖRNING. Ja men hur svårt kan det vara då för en liten pissig person att lägga ut info om det då? Betydligt enklare än att en hel bostadsrättsförening ska felsöka routrar, modem, digitalboxar, fjärrkontroller, datorer. Så oerhört nonchalant och så oerhört dålig service. Klockan 11 gick systemet igång igen. På 25 timmar kunde INGEN liten människa som jobbar på Ownit lägga ut en liten notis.

Nu har vi inget val, utan är i händerna på den leverantör som föreningen har avtal med. Jo man kan välja Boxer men det är verkligen inte ett alternativ för det har vi provat. Ownit är en leverantör som jag aldrig kommer välja om jag har valet och jag kommer aldrig rekommendera det till någon jag känner. Om jag inte vill hämnas något grymt.

COM HEM - allt är förlåtet!!! Kom till oss.

PS. Om Ownit läser detta så kan ni ju förklara för vår 3-åring varför inte Bolibompa och adventskalendern gick att se. Lycka till. AS.

Dagens

2011-12-18T20:33:00.001+01:00

Rotade runt efter ett par svarta strumpbyxor idag och hittade ett par långt ner i strumplådan. Lagom tjocka och framför allt. Rena. Drog på dem. Jädrar vad softa. Alldeles jättesköna. En söm fram och två över rumpan. Men vilken konstig passform. Ska de vara såhär? De liksom skär in under skinkorna.

Så idag har jag alltså på mig ett par strumpbyxor för gravida. Bak-och-fram.

• iPhonebloggat •

Stockholms sämsta sushi

2011-12-18T20:06:00.002+01:00

I vårt hus ligger en sushirestaurang. Det är kö på lunchen men dött på kvällen. Här kan man få en vanlig jäkla svensson-sushi. Stora klumpar med alldeles för sött ris och noll finesser i övrigt. Igår gick Jens ner för att hämta upp lite middag. Jag ville ha 11 bitar men inga rullar, Jens köpte en vanlig 11-bitars och så tänkte vi köpa typ 5 bitar lax-sashimi eftersom Molly tenderar att käka upp all vår lax. Följande problem uppstod:

1. Man kunde bara beställa 13 bitar sashimi. 130 spänn. Nej tack. Men däremot kunde man beställa en vanlig 7-bitars med bara lax för 70 spänn. Ja det var ju normalt.
2. 11 bitar utan rullar. Näääeee... Hur menar man då? Efter mycket om och men så fick vi beställa det.
3. Vi fick 18 bitar LAX-SUSHI
4. Lax är min minsta favorit på sushibordet

Livet är för kort för dålig sushi.

Vårt luciatåg

2011-12-13T21:53:00.000+01:00

Tre tappra själar vågade sig hem till vårt vattkoppssmittade hem för att se vårt enastående luciatåg. Allting var ju inhandlat och Molly har övat sånger i veckor till den här dagen så jag kände att det banne mig var vår plikt att ge henne ett luciatåg. Så idag har sjukstugan bakat 52 saffransbullar (min man, va?!) och så här såg det ut:

Inte så prickiga men fina va!

Otto har fått flest blåsor men mest på rygg och mage. En i ögat dock...

Hela luciatåget bjöd på skönsång. Otto var inte så imponerad men höll masken.

Lucia

2011-12-13T10:49:00.001+01:00

Så himla mysigt, i eftermiddag firas Lucia på förskolan och Molly har en jättefin pepparkaksdräkt och lucialjus. Igår köpte jag glitter och en tomteluva till Otto eftersom han skolas in den här veckan. Så långt allt lugnt. Tills vi ska ta på pyjamas kvällen innan Lucia. Prickigt. Väntat i och för sig. Men ändå. Inställd Lucia och avbrott i inskolningen.

Såhär glada var vi i alla fall i helgen framför photobooth. Molly är en teaterapa framför kameran. Hej grimas!

• iPhonebloggat •

Enkla gröten

2011-12-10T22:59:00.001+01:00

Här kommer ett tips inför tredje advent: gör risgrynsgröten i ugnen så slipper du hålla på och röra och bränna vid den där förb****de gröten varenda jä**a gång.

Ja, alltså tryck på hela meningen ovan så kommer du till receptet. Från mig till dig!

Tvätt

2011-12-10T22:32:00.001+01:00

En spya i bilen i morse har gjort att jag har levt med tvättmaskinen idag. Ytterkläder, mammas jacka, bilstolsöverdraget, stolsskyddet, Ottos kläder. Tvätt tvätt tvätt. Och inget julmys för mig och lilleman hemma hos moster ute i obygden. Istället fiskbullar och ris till middag.

Så himla härlig lördag.

Killar är fjantar

2011-12-09T11:28:00.001+01:00

Sånt här gör mig så ARG! Vi tjejer ska proppa i oss hormoner och må skit. Sen ska man skämta om att vi "har PMS hö hö hö".

• iPhonebloggat •

På semester i Sölden

2011-12-08T22:13:00.001+01:00

Inte jag alltså. Barnens pappa. Jag och min mamma leker "mormor flyttar in", lite inspirerade av Berg. Vi började semestern med nattlig duschning av dotter och extra morgonpigg son. Nu ska jag sova och jag kommer inte återkomma med utförligare rapporter innan söndag då Jens kommer hem.

När är det min tur att få åka på semester? Ja, jag är avundsjuk.

Syskonkärlek

2011-12-01T22:40:00.001+01:00

Hur mysigt? De sover för natten, efter saga och mys. Tillsammans. Nära. Trygga. Älskade. Och lite suddiga.

Bosu

2011-11-25T21:57:00.001+01:00

Jag är inte direkt en gymtjej men sen jag började jobba på mitt roliga jobb så har jag börjat lunchträna. Än så länge har det varit spinning (en gammal trotjänare), bodypump (som jag aldrig fastnat för men accepterat som bra träning) och den nya favoriten: BOSU! Det är grymt! En grym kombo av styrka, uthållighet, balans och cardio.

Så dagens tips är ett träningstips. Detta kommer INTE utvecklas till en träningsblogg.

Dag två

2011-11-21T23:03:00.001+01:00

Vi var lite oroliga inför nattningen men vi hade pratat om det kvällen innan - att det skulle bli sista kvällen med napp. Inga problem enligt fröken. Och nä. Inga problem alls blev det. Hon tittade på mig med bus i blicken och frågade var nappen var när vi skulle läsa saga, men så svarade hon själv på frågan: tomten har ju fått den! I natt kom hon in och la sig hos oss och inte heller då pratade vi om nappen trots att jag såg ett litet utspel framför mig.

Idag på dagis hade hon stolt berättat om sitt äventyr och ikväll när vi skulle gå och lägga oss sa hon: jag vill INTE ha nappen. Så det är nog good bye nu. Vilken knäpp känsla ändå, för ni skulle bara ana hur tokig hon har varit i den där nappen. För bara en vecka sen sa hon bestämt NEJ när jag föreslog att vi skulle sova utan napp. Men så skönt! Jag tycker det ser så tokigt och trist ut med napp på stora barn, särskilt dagtid vilket vi haft som regel sen nåt år tillbaka att hon inte får ha.

Bara en kvar. En kvar som ska sluta med blöja och napp. Men han har två år på sig. Otto alltså. Om det rådde oklarhet i frågan.

• iPhonebloggat •

Slutet på en era

2011-11-20T19:05:00.001+01:00

Förra året blev Molly hysterisk när vi skulle träffa tomten på nk. Den här veckan har vi laddat inför idag, skyltsöndag och tomtens första dag på varuhuset. I år lite speciellt eftersom han skulle få Mollys nappar. Det gick ju jättebra men hej ska vi inte ropa än. Vi har fortfarande nattningen framför oss...

• iPhonebloggat •

D and A

2011-11-17T23:23:00.001+01:00

Måste väl upprätthålla min status som den oerhört välinformerade kändisuppdateraren och kan nu offentligt berätta att det är slut. Undrar om Ashton kommer skaffa sig två angels och göra obskyra utfall mot omgivningen.

http://m.people.com/newsitem.rbml?item=20536470

• iPhonebloggat •

Önskelista (eller fill in the blanks)

2011-11-17T21:54:00.001+01:00

Om ingenting åtgärdas i min vintergarderob innan det är dags för skidåkning är risken stor att det är såhär jag kommer se ut i liftkön:

I min ägo finns skidstrumpor, stavar, handskar och hjälm. Underkläder också tydligen, men det var mest för att skona känsliga ögon. Min skidjacka är en Everest från jag-vet-inte-när i färg "gulnad vit". Mina skidbyxor är ett gammalt reafynd från Peak i färg "mountain army". Goggles? Pappas avlagda såklart. Pjäxor? Ett par gamla svarta slitna före detta uthyrningspjäxor som jag nog haft i min ägo i minst tio år. Skidor har jag hyrt. Inget fel med det, då får man ju alltid senaste modellen. Ni förstår ju vad jag önskar mig i julklapp. När det är dags för att åka på tvären så är det precis lika illa.

Håll tummarna för en ljummen vinter.

Om barn som pratar

2011-11-16T23:15:00.001+01:00

Molly har börjat säga r. I vissa ord verkar det lättare att få till ett nästan rullande r numera, ngn allra oftast blir det fortfarande j. Hon känns så himlans stor när hon inte pjataj bebisspjåk, man får en liten tjuvkik in i framtiden.

En annan nyhet är också stakandet eller stamningen på första ordet ibland. Som en skiva som hakat upp sig.

"Mamma, vet du! Jag jag jag jag jag jag jag jag" och så vidare. Har läst på lite och tydligen är det vanligt i just treårsåldern då ordförrådet börjar bli stort. De har flera ord för samma sak och då kan det krocka i hjärnan när de ska bestämma vilket ord de ska välja. Lugnande men vi håller koll på det ändå...

Mamma och en "vila fjägil" som varit hos tandläkaren för första gången.

• iPhonebloggat •

Vår vardag i ett nötskal

2011-11-15T21:51:00.001+01:00

För ett par veckor sen åkte Molly på årets första magsjuka. Hon kräktes när hon ätit men var glad och väldigt pigg i övrigt. Ingen annan blev sjuk. Vi misstänkte att hon fått i sig något olämpligt.

För två veckor sen fick ju Jens halsfluss deluxe med 40 graders feber. I samma veva åkte Molly på ytterligare en magsjuka. Samma historia som förra gången.

I natt kräktes hon ner hela sängen. Man orkar liksom inte. Och ni andra småbarnsmammor vet att alla beredskapstaggar åker ut på full styrka vid första kräkningen. Men Molly och pappa sov i gästrummet medan jag och hej-jag-får-alltid-minst-åtta-tänder-samtidigt-Otto sov i vår säng. Eller ja, sov och sov. Brutal väckning 04.45.

Otto har ett helsike med de där gaddarna. Nu är det hörntänder och kindtänder som kommer. Så snart har han dubblerat antalet sylvassa.

Senaste tillskottet i snacket är sen sång: mambambamb-yeah yeah yeah. Mambambamb är alltså tandborste. Hej Bolibompa-morgon!

Och godnatt trötta morsan. Just det. Dagens kräk är lika med noll. Vad händer?

• iPhonebloggat •

En snackis

2011-11-14T22:07:00.001+01:00

I fredags kväll sa Otto sitt tredje ord (förutom mamma och pappa då). Glass. Eller det låter mer gdass men solklart ändå. Glass liksom. Vi har varit hos farmor och farfar i Gävle i helgen och igår så pekade han på lampan i badrummet och sa euh?. Jag sa lampa och Otto sa bamba. Sen har vi börjat förstå att Otto säger hjälp när han vill något. Typ komma upp ur matstolen eller fixa med nånting. Hääällll låter han då och det känns helt logiskt för vi använder det ordet väldigt mycket; t.ex. ska jag hjälpa dig upp Otto? Så det är klart han har snappat upp ordet hjälp...

Det roligaste var att idag efter middagen så sa Otto just "gdass" och blev skitsur när jag sa att det inte skulle bli nån glass idag.

Det här med barn är ganska ballt ändå.

Sorg

2011-11-14T21:07:00.001+01:00

Barnsjukhuset Martina stänger i februari och det är med stort allvar jag säger detta: hur ska vi klara oss? Det är ett fantastiskt ställe med fantastisk personal och finns alltid där när man behöver. Så sorgligt.

• iPhonebloggat •

Magkänslan

2011-11-08T22:02:00.001+01:00

Är ju inte så bra. Här går man och aktivt väljer semper framför nestle och så får man detta. Fint. Kanon. Absolut tipptopp.

• iPhonebloggat •

This might come as a chock to some...

2011-11-08T21:18:00.000+01:00

Men jag har tränat idag. På lunchen. Body Pump. Jag är svag som en vandrande pinne med benskörhet, skojar inte. Skivstången skulle räcka för mina sparrisarmar men självklart ska man slänga på ett par vikter. Kommer straffa sig, det kan jag ju lova.

Hur som helst så har vi ett grymt rabbaterat gymkort på ett riktigt bra gym genom jobbet. Passet idag började 11.30 och klockan 11.15 lättade min breda och platta röv från kontorsstolen. Dessutom är det många från jobbet som tränar och det finns en uppsjö av lunchpass att välja mellan. No excuses med andra ord.

Så imorgon blir det både hiss och rulltrappa då...

Såhär blev det

2011-11-05T13:06:00.000+01:00

Utan man på gårdagens födelsedagsmiddag hos morfar. Utan man på kvällens 40-årsskiva, om jag ens kommer dit. Hotellet avbokat. Farmor och farfar avbokade. Varför? I onsdags när jag vaknade och skulle med 07-flyget till Malmö så vaknade Jens med 40 graders feber i vad som senare visade sig vara "svår halsfluss". Jens börjar väl så smått bli bättre nu efter tre dygn med monsterpenicillin, men inatt och på morgonen har Molly kräkts. I mormor och morfars säng.

Ja men hej hallå glammiga småbarnsliv!

Och VAR hörde ni det först?

2011-10-31T21:22:00.000+01:00

Okej nu har det varit officiellt ett tag men jag har bara EN tillförlitlig källa: People Magazine. Min inofficiella källa är en sajt av en paparazzi-firma. Där får man veta allt först och sen väntar man på att People ska make it official. Allt som skrivs på People är sant. Yup.

/Inte alls kändisfixerad

Tio minuter senare: hahaha, nu fattar jag. Hon publicerade en bild på sig på twitter (bilden ovan) med texten: It's true - I'm going to be a mummy. Detta kommer alltså från kvinnan som sa att hon inte äter buffel när hon åt Buffalo Wings. Eller - haha - det där med tonfisken och 'chicken of the sea'! Nästan så man måste kolla lite på youtube...

71 dagar

2011-10-31T21:12:00.000+01:00

HALLÅ!?! Är det bara jag som tycker att detta är helt sjukt? Jag är stum. Chockad. 70 miljoner rätt ner i avloppet. Tänk vilken fin sekelskiftesvilla i närförort man kunde få för de pengarna... Inte för att jag vill ha en sån. Jo det vill jag visst förresten.

Annars? Jag har svindyrt blått nagellack på mig och på onsdag morgon ska jag åka på tvådagars jobbresa. Molly har slutat helt med blöjor och på lördag ska jag och min man sova på hotell.

En dag

2011-10-27T23:36:00.001+02:00

...när vindarna bär.

Började dagen med utvecklingssamtal. Molly är fin hon.

Lunch med kompis som helt plötsligt jobbar nästan granne med mig.

Jätte-uber-viktigt möte hela eftermiddagen som jag fick ta istället för min dubbelbokade chef. Jag hade inget att tillägga. Känns viktigt att påpeka.

Hem och byta av mannen som skulle iväg med sitt jobb. Som present fick jag ta över dotter som sovit 3 timmar och 15 minuter idag mitt på dagen (ja, hon är väl inte helt pigg med tanke på att hon hostar sönder nätterna). Hon somnade i alla fall runt 22.

Gäsp.

Det som jag har väntat på men aldrig trodde skulle hända

2011-10-26T22:42:00.002+02:00

Okej, det kanske var lite väl dramatiskt. Men som vi har haft syskon som har bråkat här hemma. Eller bråkat, snarare varit avskyvärt elaka mot varandra. Som två motpoler, två magneter vända åt motsatt håll. Det har ibland räckt med en blick eller en enkel kroppskontakt så har det blivit ILLVRÅL. "Du får inte TITTA PÅ MIG OTTO!!". "Mamma, OTTO TOG PÅ MIG!!". Dunk, smäll, skrik och bråk. En dag tog Molly sats längs korridoren mot Otto som kom gående och knuffade honom så han flög baklänges och landade med huvudet i golvet. Man kan säga att en mamma blev väldigt, väldigt upprörd då.

Det har varit en tuff tid. En väldigt mammig son och en dotter som varit arg och ganska sur. Med rätta, hon har ju fått stå tillbaka lite med uppmärksamhet eftersom Otto varit så oerhört krävande. Vi har inte haft en storasyster som med stolthet och ömhet gått och klappat på sin lillebror. Första sex månaderna blev han ignorerad och de följande nio månaderna har han blivit attackerad.

Otto har ibland börjat gråta av rädsla bara Molly har visat sig.

Så man kan säga att storasyster har visat vem som bestämmer.

Återstår att se hur länge hon får vara herre på täppan.

Men. Och det var därför jag påbörjade detta! De LEKER med varandra. De TYCKER OM varandra. Det är långa perioder av lugn och ro och snäll lek. Det är fortfarande maktkamp om vissa saker men oftast så är det fint. Syskon. Som leker. Som skrattar. Kan det vara så att Otto har blivit en lekkamrat? Ja kanske.

Just nu njuter vi av att de är syskon som inte avskyr varandra.

En liten sten som lyfts från våra axlar.

Inte igår

Envis

2011-10-24T22:43:00.003+02:00

Herregud människa, när ska du berätta? På ungens 18-årsdag eller?

Bildkälla: people.com

Förberedelser

2011-10-21T22:39:00.003+02:00

Ikväll har jag bränt en skiva med barnmusik, sytt två små pås-figurer och fyllt med ris, skrivit ut en massa papper och förberett en redskapsbana.

Imorgon tar jag upp min karriär som gymnast för första gången på 16 år men denna gången med ledartröjan på mig. Gruppen? Min dotter och 18 andra 3-åringar. Jag ska dela på ledarskapet med en kompis vars son också ska vara med.

Så grymt PEPPAD! Nu sova...

Firat

2011-10-18T22:12:00.002+02:00

Har firat födelsedag (min!) idag. Började med skönsång från fin 3-åring. Den känslan - att höra henne sjunga sådär är faktiskt obeskrivlig. Något man inte kan förstå förrän man upplever det, och för en oinvigd låter det nog både blasé och pretto. Men det är sanningen.

Ikväll blev det familjemiddag med de närmaste. Ett nytt begrepp i vår släkt som kommer där de som myntade det därmed tydligt visade att vi själva inte var en del av de närmaste. Så kan det vara. Bara att följa med i dansen. Ikväll blev det i alla fall middag och tårta som min hemmaman fixat. Jag har inte lyft ett finger i princip! Bortskämd jag.

Så nu är jag officiellt trettiotvå år gammal. Vilket i sig gör mig helt fallfärdig och trött. Men glad.

Tack alla ni som firat mig idag, både live och interaktivt. Avslutar med en tankevärd liten historia:

Herr A och Herr B var ute och gick. De mötte Herr C och Herr A hälsade men Herr C hälsade inte tillbaka. Då säger Herr B:
- Konstig person som inte hälsar tillbaka.
- Det gör han aldrig, säger Herr A.
- Men varför fortsätter du då att hälsa?
- Han ska väl inte få bestämma hur jag ska uppföra mig, säger då Herr A.

Håller huvudet högt och säger godnatt!

Tumstock

2011-10-16T22:27:00.001+02:00

Bredvid mig på bordet ligger en tumstock och en linjal. En tumstock att mäta upp ett rum med, en linjal att rita upp rummet på ett papper med. Ja med hjälp av herr penna förstås. Vi går runt i vår lägenhet och vantrivs rent ut sagt. Helt plötsligt får vi tummen ur och gör ett ryck men slutar alltid för tidigt. Vi tappar sugen, helt enkelt för att vi inte gillar vår lägenhet särskilt mycket. Trist men sant. Så vi som egentligen är väldigt intresserade av inredning och färg och form bor i nån slags kvasi-inredd lya som har blivit som det har blivit. Jag kan stapla upp det vi stör oss mest på:

Planlösningen (hej korridor!)
Köket och vitvarorna i sämsta kvalitet tänkbara
Badrummet (kräks på kaklet)
Sa jag köket?
Bänkskivan i köket (gaaaah!)

Allt utom planlösningen kan ju fixas. Men allt är ju nytt och inte fan river man ut ett nytt badrum. Det gör man inte. Så nu bor vi här och med jämna mellanrum får jag psykbryt på hur trist det är. Ingen själ och ingen kärlek nedlagt från arkitekter och byggare och det känns. Så frågan är nu om man ska lägga ner krut på detta boende och göra det supermysigt och fint och trivsamt eller om man ska hitta sekelskiftsvillan med renoveringsbehov i förorten.

I övrigt har Jens varit på konferens halva helgen, jag har hängt med barnens morföräldrar, a.k.a. reservartilleriet, och idag har vi haft besök av farföräldrarna som ville fira våra födelsedagar. Imorgon ska Molly få åka till läkaren och prata om sina lungor som tydligen vill ut the coughing way. Om det är tortyr att hosta själv så är det miljoner gånger värre när ens barn hostar så de kiknar.

Imorgon: jobb. Min jobbmobil dog i lördags, laddarmiss. Får se imorgon hur många missade samtal jag har. Med tanke på att NOLL personer ringde på den i onsdags och hela TRE i torsdags så känner jag mig knappt orolig.

Pan Am

2011-10-16T22:06:00.001+02:00

Fasiken vilken bubblare, perfekt avslut på helgerna i höst. Vi gillar och önskar en smula att man kunde vrida tillbaka tiden till 1963. Classy.

Upp med händerna all som gillar!

El weekendo

2011-10-09T21:34:00.002+02:00

Lördag. Sol och höstigt. Föräldrarna bestämmer sig för att åka långt ut i förorten och vädra citykidsen i skogen. I bilen på väg ut säger Molly: "när vi kommer hem från skogen vill jag sitta i soffan och titta på Toy Story 3". Jaha. Skogen var grymt. Vi såg en skalbagge som fick beundrare i ett par minuter. I övrigt fick vi vända vagnen när grusvägen övergått i grusstig som övergått i kullerstensstig som då övergick i kullerstens-/rot-/nedfallnaträd-stig. Medhavda hemstekta pannkakor avnjöts på en klippa med utsikt över vattnet och Svartsjölandet. Idylliskt och mysigt.

På kvällen åt vi middag hos mamma och pappa (som barnvaktade tredje barnbarnet Majsan). Mamma tror nog att det var hon som bjöd oss på middag men i själva verket gjorde jag den snyggaste bjuda-in-oss-själva-manövern i världshistorien.

Egentligen skulle vi varit hos barnens farmor och farfar i Gävle men där höll de sjukstuga. Vi avböjde.

Idag söndag. Soligt och härligt. Tidig lunch hemma sen somnade båda barnen i vagnen (!) (!) (!) så jag och Jens fick promenera och prata och dricka kaffe i lugn och ro. En sväng till en sugig liten Kungsholmsgalleria och sen en busstur till Lilla Essingen där vi provade en ny lekpark. En dagiskompis till Molly var där och parken i sig fick nog en stark 9 i betyg. Av 10. Hade de haft ett fik hade det blivit 10.

Varför finns det inga riktigt trevliga fik vid lekparker? Varför? Alla vet ju hur mycket pengar vi rika innerstadsföräldrar är villiga att lägga ner på en latte... Särskilt nu när räntan är så låg.

Obs. Ironi. Det där med VI rika. De andra rika ska det ju vara.

Nu har jag målat naglarna med mitt bruna lyxnagellack och snart sängen. Imorgon jobb. Peppen! Obs. Första gången jag använder uttrycket "peppen". Känner mig lite töntigare just nu.

Over and out.

Present

2011-10-07T15:04:00.001+02:00

Palindromungen lämnar små presenter här och där. Leksaker i klädlådan. Kläder i leksakslådan. Och så detta - en liten present i badrummet:

• iPhonebloggat •

Hurra

2011-10-07T13:15:00.001+02:00

Världens bästa man (min) och pappa (Molly och Ottos) fyller år idag!

Här är vi, äktenskapstycke?

• iPhonebloggat •

Sängen på köpet?

2011-10-06T23:13:00.001+02:00

Förtydligande:
Påslakan 25.900
Örngott 25.900
Underlakan: 9.900

Nu ska vi se... Jag tar två örngott och en extra uppsättning underlakan. Det var till gästrummet. Till vårt sovrum blir det... Eh... Näää...

• iPhonebloggat •

Dubbel premiär

2011-10-03T22:29:00.001+02:00

Jag har jobbat.

Molly har kräkts. Och kräkts. Och kräkts. Och kräkts. Och kräkts...

• iPhonebloggat •

Sista

2011-09-29T22:46:00.002+02:00

Imorse när jag för sista gången som föräldraledig lämnade liten tjej på förskolan fick jag besked att vi får plats till liten kille i januari. Nu kan jag stryka "sätta Otto i förskolekö till januari" från helgens att-göra-lista. Sten borta.

Mormor hämtade sedan liten tjej från förskolan och jag och barnen blev sen bortskämda med middag och mys. Sen blev det en massa velande om Molly skulle spontan-söva-över eftersom morfar är bortrest och vi ändå är förskolelediga på fredagar men efter ett nappenåbääääää*-utbrott fick hon följa med hem.

Otto, vi sa faktiskt att vi skulle göra stora kinder...

*nappenåbääääää=nappen (vanlig napp) och bä (helt vanligt snutte-lamm). Aldrig det ena utan det andra.

Avslutar dagen...

2011-09-27T23:30:00.001+02:00

... med en son som skrattar i sömnen här intill. Han gör ofta så och det är underbart. Jag föreställer mig att han drömmer om mina fåniga tittut-lekar eller att jag stoppar ner min spetsiga näsa i hans revben. Gulliga, underbara, krävande och fina barn!

• iPhonebloggat •

Jessica Simpson är gravid

2011-09-27T22:30:00.002+02:00

Glöm inte var ni hörde det först!

/avd. har gissat sig till kändisgraviditeter flera gånger nu utan att ha fått cred för det alt. onödigt vetande

Er tystnad talar

2011-09-27T22:21:00.004+02:00

Okej så bara en (hejja Kikki!) gillar leotard-overallen. Men det skiter jag i, leo stannar och jag hoppas det retar gallfeber på någon i alla fall.

Gick bananas, som man säger

2011-09-24T11:58:00.001+02:00

Hit eller shit? Jag blir glad varje gång jag går förbi den där den hänger men ändå. Leo? Helt otippat.

Idag har jag lärt mig

2011-09-23T15:46:00.000+02:00

att man (jag) inte längre kan ta med sig sina (mina) två ungar till Kulturhuset längre. Inte samtidigt i alla fall.

Upp som en sol och ner som en pannkaka (med lyckligt slut)

2011-09-22T22:11:00.000+02:00

Idag var det andra gången jag var inne och smygstartade mitt nya jobb. Det ska bli så himla kul, är grymt taggad. Ska bara vänja mig vid apa-i-sardinburk-stilen på gröna linjen först. Herregud, den där avstängningen av blåa märks tydligt.

Ja. När jag jobbat klart och mött upp min bror som tagit över Otto efter Jens (livspusslet, membah!) vid lunch så tog vi en promenad in mot stan. Efter ett tag fick jag ett sms från Jens att han fått i sig jordnötter men att han var okej, detta händer nån gång per år och det brukar lösa sig av sig själv. Jag erbjuder mig att gå förbi apoteket och köpa antihistamin men Jens tycker inte det behövs så jag åker hemåt för att hämta Molly på dagis men när jag går av tunnelbanan ringer Jens och kan knappt prata eller andas. Han väntar på taxi för att åka till akuten men jag tycker kanske han kunde ringt en ambulans? Hursomhelst försöker jag ha kontakt med honom så länge som möjligt och till slut får han snabb hjälp på sjukhuset där jag sen hämtade honom fyra timmar senare. Hur synd om min man idag?

En himla kul förmiddag och en himla jobbig eftermiddag. Nu har han fått medicin och en adrenalinspruta att ha för eventuella framtida chocker.

Om det är Jens chock eller min chock återstår att se.

Vad tror ni?

2011-09-22T21:58:00.001+02:00

Jag har varit skeptiskt men fan alltså... Det här kommer bli en grym film.

Omvänd Murphy

2011-09-19T10:08:00.003+02:00

Man söker jobb
Man söker jobb
Man får inte jobb
Man söker jobb
Man springer på intervjuer i fina kläder
Man får inte jobb
Man söker och intervjuas
Man FÅR jobb

Man får en man på halsen från ett stort fastighetsbolag som ringer och tjatar om att man ska komma och träffa dem och att man skulle passa SÅ bra där. Lägg till att jag under sommaren blev nekad en likadan tjänst på samma företag utan att ens komma på intervju.

Det är nu magkänslan ska kicka in. Den som jag inte lyssnade på en gång för fyra år sen vilket resulterade i ett kaotiskt halvår med ett rejält nedslående avslut som jag fortfarande grämer mig för. Den tjatande mannens attityd är dessutom halvtrist, en liten varningsklocka. När det kändes som allra bäst så kommer det här och får mig att fundera. Tänk om jag ångrar mig om ett halvår? Tänk om den här chansen inte kommer igen? Det känns ju så himla spännande med mitt nya jobb, verkligen jättebra. Men man vet ju aldrig...

Ja. Nä. Jag HAR faktiskt bestämt mig redan.

Nöjd

2011-09-17T16:40:00.001+02:00

Det blev så snyggt! Galet nöjd.

Just nu

2011-09-17T10:15:00.000+02:00

Jag vet. Mainstream men ändå vill man ju ha det klassiskt. Hittade danska Farstrup-stolar på en antikaffär här på Kungsholmen, fick lite rabatt. Gick in på Svenskt Tenn och just igår var det 10% på allt elefanttyg i en hedrande gest till Estrid Ericson. Så otroligt vältajmat.

Min morgon

2011-09-16T07:45:00.004+02:00

04.04: *pling* jaha då var man vaken
04.05: vaken vaken vaken
04.19: min man ramlar in genom dörren efter en fest med jobbet
04.37: men vafan, har han somnat på toaletten eller?
04.38: undrar vad det står på aftonbladet.se...
04.42: nej, min man hade inte somnat på toa
04.43: ljudliga snarkningar från han som inte somnat på toa
05.02: toa, sa du det? ja, varför inte...
05.02.10: "någon" har spillt ett halvt glas vatten utanför toadörren
05.03: jaha, då ligger man här igen då...
05.22: wordfeud någon?
05:48: "da, da, da, da, da"
05.49: såja Otto, det är mitt i natten...
05.53: liten man får försöka sova mellan mamma och pappa...
05.54: ...men hahaha, trodde du det själv mamma?
06.30: Jens larm ringer godmorgon.

Ica Maxi öppnar klockan 8. Längtar!

Glatt

2011-09-15T23:13:00.001+02:00

Idag, den 15 september, fick jag jobb. Detta innebär att jag efter nästan fyra år borta från min bransch äntligen får ta steget tillbaka. Den 1 oktober får Jens börja föräldrajobba och jag får äntligen hoppa ur mysbyxorna. Jag är så himla glad, taggad och upprymd. Jag har fått jobb!!!

Ibland är det mysigt. Ibland är det svinjobbigt. Att föräldrajobba.

Bra deal

2011-09-15T23:09:00.001+02:00

Om nån är sugen på lite Hepatit A så är det rea just nu.

Vernis

2011-09-14T16:54:00.001+02:00

Dagens inköp kategori lyxiga nagellack blev detta. Blue denim 607 från Dior. Älskar lyxiga nagellack, oklart varför.

Och så bjuder vi på legobiten...

• iPhonebloggat •

Klubba

2011-09-14T13:14:00.001+02:00

Molly älskar klubbor, en liten svit från våra medelhavssemestrar där ungar får klubbor till höger och vänster... Idag på Norrmalmstorg. Vi har myst hemma ett par dagar bara för att vi kan.

Mitt försök att dra ner på kött går väldigt bra. Jag ska inte bli vegetarian men mycket mer medveten och göra aktiva val. Det känns bra.

Inte ensam

2011-09-13T12:54:00.000+02:00

Det verkar gå förkylning och feber lite överallt och vifta i intressevimplarna nu: vi har också drabbats. Har varit rätt dåsiga och förkylda i en vecka nu allihopa men igår vaknade Mollsan med 39,4 så det har varit två hemmadagar.

Pappan har ju såklart drabbats värst, manflu är inte att leka med alltså.

Over and out.

Tio år

2011-09-12T20:00:00.005+02:00

Jag känner så starkt för den där dagen för tio år sen att hela söndagen gick i en sorglig och nostalgisk dimma. Jag känner mig lite amerikaniserad eftersom jag bott i landet och dessutom semestrat där ganska mycket (inte minst har jag varit högst upp i WTC två gånger och hänförts av utsikten) men den 11 september 2001 kände jag mig mer amerikansk än nånsin. Jag trodde på allvar att tredje världskriget skulle bryta ut, vilket det kanske på ett sätt gjorde men inte så som jag föreställde mig det. Har läst på många håll om hur folk relaterar till 9/11 men måste säga att om ni vill läsa ETT skrivet inlägg i detta ämne så ska det vara

DETTA

Brunsås

2011-09-06T22:20:00.003+02:00

Tittade på Landet Brunsås ikväll och nu funderar jag starkt på att kliva över på köttfria sidan. Till att börja med så ska jag drastiskt minska inköp av köttprodukter. Nu till varför.

Kycklingarna kommer till sin fina lada (ja den var fin och ljus och full med god mat) när de är ett par timmar gamla. Sen får de bo där och växa och trängas i sex veckor. Sen är det dags för avfärd till slakten och då kör de in en lång arm med en visp längst fram, som vispar upp kycklingarna på ett transportband mitt i natten. Kycklingarna är ju livrädda och nyvakna och det sjuka är att jag ser alla dessa ivrigt flaxande kycklingkroppar med Ottos lilla huvud på - de är ju lika ohjälpliga och skyldiga som en liten bebis egentligen. Jag är blödig och så men man fick se fortsättningen på den här slakthistorien och jag blir äcklad. Det känns inte okej att kycklingar ska tvingas bli stora på sex veckor bara för att vi ska vräka i oss, när en höna i naturen lever 3-5 år.

För en tid sen såg jag ett inslag på nyheterna om hur de kastrerar griskultingar utan bedövning. Även här fick den lilla griskultingen Ottos huvud monterat på sin kropp av min känsliga hjärna.

Stackars små älskade djur. Jag vill ta dem och krama dem och rädda dem från allt ont och snart är jag väl som den där kattkvinnan som söker dejt i det där youtube-klippet...

Mycket

2011-08-31T22:32:00.002+02:00

Det är mycket nu. Jag söker jobb ända in i kaklet och funderar på hur det ska gå att balansera två barn och förskoletider och två heltidsjobb och ändå bevara sans och lite lugn. Jag längtar efter att få börja jobba, det riktigt suger i mig av tanken att få klä på mig lite fina kläder, smita iväg till tunnelbanan, möta trevliga kollegor, ha inspirerande och utmanande arbetsuppgifter, kanske fika & luncha & gå på toa i fred. Halleluja.

Otto är och har alltid varit ett väldigt krävande barn. Han vill ha MIG, han vill ha mig nära och han vill ha mig alltid. Det är jättejobbigt och emellanåt har jag velat ge upp och ärligt talat tänkt en massa fula ord och tråkiga tankar. Han är dessutom väldigt känslig så man får vara lite varlig med honom.

Dessutom tänker jag på det här med bloggen. Molly är så stor nu att jag inte känner mig helt bekväm med att lägga ut hennes liv såhär längre. Jag tycker att hennes toavanor är lika ointressanta som mina att skriva om, hur hon har det på förskolan och vad hon säger är liksom HON. Inte min blogg. Jag vet inte riktigt, detta har vuxit fram den sista tiden. Och då halkar ju lilla Otto med. Han som bara är ett år och i en helt fantastisk utvecklingsfas. Jag skulle kunna skriva löpmeter om alla fantastiska framsteg våra fantastiska och kompetenta barn gör dagligen men det bekommer mig liksom inte.

Jag har läst en del Jesper Juul och intresserar mig mycket för hur man ska bemöta sina barn för att de ska bli trygga, kompetenta och få god självkänsla. Det finns så mycket att göra som inte handlar om att barnen ska vara duktiga, söta eller tuffa. Så mycket djupare. Och till detta kan man ju lägga ett genusperspektiv som i sin allra extremaste form blir löjlig men man ska absolut inte förkasta det faktum att tjejer och killa behandlas olika.

Spretigt men en tömning av hjärnan såhär kvällen innan vi firar att vi varit föräldrar i 3 år.

Imorgon fyller vår stora lilla tjej 3 år.

Galet.

Livskrispanik

2011-08-29T23:57:00.001+02:00

Vad. Ska. Jag. Göra. Med. Mitt. Liv.

Sista dagen

2011-08-26T17:05:00.001+02:00

Imorgon förmiddag packar vi ihop väskorna och flyger hem. Ord överflödiga.

Har det ganska bra

2011-08-21T18:49:00.001+02:00

Molly är i sitt rätta element. Med sina små ärmpuffar hoppar hon ner i poolen, hamnar under vattnet och simmar sen på sitt egna sätt tillbaka till stegen och så håller det på... Hon är grym!

Själv har jag fyndat ett par äkta fejk-wayfarers av en strandförsäljare.

Ni behöver inte tycka synd om oss. 33 grader i luften och 27 i poolen.

Reflektioner

2011-08-18T21:53:00.003+02:00

Mitt hår ser ju HUR TJOCKT UT SOM HELST. I själva verket, hej råttsvans.

Det är väldigt väldigt svårt att fota sin egen häst(rått)svans.

Slut.

Rosett

2011-08-18T12:20:00.001+02:00

Jag vet. Först helt dött och sen ett inlägg om en hårsnodd. Men alltså, hur fin?!

Triss?

2011-08-10T22:33:00.001+02:00

Plötsligt händer det. Molly däckade i soffan 19.10. Trodde aldrig att det skulle hända. Aldrig.

Så nu fryser väl helvetet snart till is?

• iPhonebloggat •

Kollektiv misär

2011-08-10T20:24:00.000+02:00

När man väl tar sig ut och ska använda kollektiva färdmedel så skiter det sig.

Först väntade jag på en vanlig buss på en vanlig busshållsplats. Vi var flera som väntade. En man kommer och berättar att busshållspatsen är flyttad just den 10 augusti och pekar på en minimal skylt högst upp i kuren. Jahopp.

På väg hem. Ner i tunnelbanan eftersom det åskar och spöregnar. Kommer ner på perrongen. Det ser ut som Lutzen där nere och det sticker i näsan. Alla står och väntar som helt vanliga svennar gör, själv drömmer jag mardrömmar om bränder i tunnlar och vänder raskt på vagnen. Väl uppe stänger de av T-centralen eftersom det ju brann där nere.

En promenad i spöregn med skrikande barn i vagn senare är jag framme vid 1:ans busshållsplats. En stombuss. Stombussar ska väl gå ganska ofta eller? Nej men 11 minuter står det i displayen. Och det stämmer. Håller Otto i famnen i en minimal busskur utan bänk, det ösregnar och blixtarna viner. Prånglar mig på bussen när den kommer och där får jag plats framför en märklig tant som tyckte att hon luktade illa och vägrade låta nån sitta bredvid henne. Så hela bussen fullsmockad men en plats ledig. Jorå.

Hämtade Molly på föris (hehe, Jenny!) och fick springa genom parken i ösregn och parera blixtarna som slog ner bredvid barnvagnen var tionde sekund. Jag satte ner båda mina converse-klädda fötter i ankeldjupa vattenpölar. Och så kom jag på hur rädd jag är för åskan. Hemma är det okej men ute. INTE okej. Jag skakade och hade gråten i halsen. På riktigt. Det där med blixtarna kanske inte var på riktigt. Kan ha överdrivit en smula.

Nu kaffe och bulle. Och fotboll? Men vafan...

Ugglor

2011-08-09T21:07:00.001+02:00

Vi fick en massa tapet över när vi fixade Mollys rum för ett tag sen. Igår fick en del av resterna bli tavlor ovanför Ottos säng (som fortfarande står i vårt sovrum). Fint va!

• iPhonebloggat •

Tillbaka

2011-08-08T10:09:00.001+02:00

Har lämnat Molly på föris för första gången på sex veckor idag. Idag utan blöja. Hon var väldigt glad att vara tillbaka, under sommaren har de dessutom målat om och fått upp lite tapeter och det var jättemysigt där inne. Så lite vardag igen i två veckor innan Mallis. Jag och Otto gick och gungade, så himla skumt att bara ha ETT barn att se efter.

Nu är det fokus på att hitta ett jobb till mig...

Medelhavet 2011

2011-08-07T22:56:00.000+02:00

Varning för lång uppdatering från våra två underbara veckor i Spanien. Vi åkte mitt i natten från ett regntungt Arlanda med två trötta barn (resultat: de sov i princip hela resan ner) och landade i solen. Efter ett halvt dygn låg vi på Medelhavstid, vilket innebär att barnen är vakna halva natten och tar långa sovmorgnar (Otto vaknade runt 9 varje dag och Molly väckte vi vid 10.30 en dag). I övrigt körde vi på vår manjana-semester-stil och bara tog dagen som den kom. Levde loppan och bara hade det skönt.

Efter en veckas dekadens fyllde Otto 1 år. Samma morgon packade Jens och jag ihop oss i vår hyrbil och rattade mot Italien där min fina vän gifte sig med sin Italiano. Jag hade sån grym ångest-klump i magen kvällen innan vi åkte men det släppte så fort vi åkt. Efter att ha blivit inlurade i helvetesstaden Valencia stannade vi i Sitges och åt lunch med ett glatt gäng.

Jag var galet trött mot kvällen och efter att ha läst horribla Norgenyheter på McD i Nimes styrde vi kosan mot övernattning French-style i Cannes. Vi har lite dåliga erfarenheter av hotell i France och det här blev inte så annorlund. Suck - kan de där fransoserna lära sig nån gång eller? Dagen efter åt vi i alla fall en GRYM fransk frukost på Croisetten så Cannes - ni är förlåtna. Vidare på en svindlande vacker färd mot Italien och Finale Ligure. Ljuvliga vägar, såklart även längs hela franska rivieran. Bröllopet var vackert, middagen helt fantastisk och efterfesten galen.

Inga bilder från efterfesten (tuuur...) men den hölls på en beach-nightclub och det kändes som att vi fick uppleva Jersey Shore LIVE! Italianos alltså... Det roliga med den här klubben var också att det var gratis inträde, men när man gick in fick man ett litet visitkort som man var tvungen att gå med till ett litet bås, betala för en drinkbiljett (kille: 20 euro, tjej:15 euro) och få stämpel på visitkortet, sen gå med drinkbiljetten till baren och få dig din drink. För att sen KOMMA UT från klubben var man tvungen att ha ett stämplat kort. Det här hade såklart bröllopsparet fixat åt oss (något som en i sällskapet missat, därav vetskapen om proceduren). På söndagen passade vi på att stanna i Monaco som ju är helt utanför denna värld.

Sen stopp i Sitges igen där vi bjöds på fantastisk middag och fick dessutom sovplats och på måndagen kom vi tillbaka till våra älskade barn i vår lilla by. De hade ju såklart haft det jättebra (det var jag aldrig orolig över), och mamman och pappan fick en underbar minibrejk. De sista tre dagarna spenderade vi på beachen och ja... manjanan var igång igen.

Näst sista kvällen åkte vi till köpcentrumet där de har en liten nöjespark på terrassen. Molly hoppade studsmatta med sele, uppskattat.

Så. Det var dagboken från årets Spanienresa. Om två veckor åker vi till Mallis. Ottos fjärde Spanien-resa, det är väl inga konstigheter. Han är ju redan över ett år gammal. Någon som läste allt? Nä, tänkte väl det!

Rita flygplan

2011-08-07T19:40:00.001+02:00

Vi ritar mycket här hemma och har alltid gjort. Kritor, pennor och målarfärger. Båda barnen älskar det. Idag hittade jag Molly mitt i ritandet av ett flygplan och blev alldeles imponerad.

Sen ville hon skriva sitt namn och nu är jag så stolt så jag nästan grinar. Jag visade henne på ett annat papper hur L och Y ser ut och här är resultatet:

Lite skryt kanske men vafan. Det står jag för. Min dotter är grym!

• iPhonebloggat •

Min skämspåse

2011-08-07T16:38:00.001+02:00

Den här påsen fick jag i handen i mitten av september 2008. Då var Molly ett par dagar gammal och jag gick och köpte ett fotoalbum till henne på Ordning & Reda. Det inslagna paketet längst till vänster i påsen är det albumet. Jag har inte ens tagit upp det ur silkespappret. Resten av påsen är fylld med gratulationskort, teckningar och annat som jag velat spara till detta album. Men ni ska veta att jag skäms så in i bomben för den här påsen. Jag MÅSTE sätta mig ner med det här snart.

Otto? Han har inte ens fått nåt album.

Svettas nu.

• iPhonebloggat •

Första stegen

2011-08-01T23:14:00.001+02:00

Idag har Otto tagit sina första riktiga steg. Tidigare har han liksom stapplat mellan mig och Jens ett par gånger men idag tog han sats på eget initiativ. Hittade balansen, traskade iväg och avslutade lugnt och fint. Så härligt, först tre steg och sen fem till när pappa kommit hem.

Sovande kille i Spanien...

Spanien är ett land...

2011-08-01T22:53:00.001+02:00

... där barnen äter chokladgröt. Och nej. Vi köpte inte.

Sommarlov och semester

2011-08-01T00:02:00.001+02:00

Man plockar bort alla rutiner
Man plockar bort alla regler
Man äter glass hela tiden
Man flänger i flygplan och bil
Man får busa hos mormor och morfar, farmor och farfar
Man är vaken halva nätterna
Man vaknar halvvägs in på dagarna

Jag måste få tid att sätta mig här och berätta om allt roligt och spännande och nytt vi gjort men jag hinner ju inte i detta sommarlovs- och semesterkaos som vi skapat. Men oj vad roligt vi haft. Livet kan inte vänta, datorn får helt enkelt stå. Men snart... Kanske!

Sånt man minns

2011-07-28T13:33:00.001+02:00

När jag var sex och ett halvt år satt jag och väntade på att barnprogrammen skulle börja en vanlig lördagmorgon. Jag kommer aldrig glömma hur arg jag blev och hur jag klampade upp för trappan för att väcka mamma eftersom barnprogrammen var inställda bara för att en "gubbe hade blivit skjuten".

Den 11 september för tio år sen satt jag i datasalen i min nya stad Göteborg, på min nya utbildning, och fick ett upprört samtal från mamma som då befann sig på Rivieran. Jag visste med en gång att världen aldrig skulle bli sig lik och jag kommer aldrig glömma hur tyst det var i min nya stad, hur tyst det var på den fulla spårvagnen på väg hem till mitt rum jag hyrde.

Och jag kommer aldrig glömma att jag på min sons allra första födelsedag satt på ett McDonalds utanför Nimes och öppnade Aftonbladets hemsida med den ofattbara nyheten. Det är otäckt och overkligt och så himla sorgligt. För varje liv som rycktes bort finns en hel familj av makaber sorg.

• iPhonebloggat •

Otto 1 år!

2011-07-22T09:52:00.003+02:00

Grattis finaste lille killen på din allra första födelsedag!

När Otto kom till oss

2011-07-21T23:27:00.000+02:00

Idag för ett år sen hade vi fått tid för igångsättning. Stockholm kokade. Förlossningssalarna var överfulla. Vi hade fått instruktioner att ringa in till SöS klockan 12 för besked, men då blev vi ombedda att återkomma klockan 14. Ringde igen, fortfarande fullt och de sa att de skulle ringa mig när de hade frigjort plats för oss. Vi hängde på mamma och pappas terrass och vid 17.30 bestämde jag mig för att gå och vila en stund. Hade precis lyckats slappna av och nästan somna när de ringer vid 18 och säger att vi är välkomna. Helt overkligt. Vi lämnade Molly och åkte in.

Vid 23 hade jag legat med CTG ett bra tag och de började sätta igång förlossningen. Vid 01 var värkarna igång med besked och jag minns knappt att jag andades fram till 04 då jag fick en epidural på rekommendation av barnmorskan. Det var som att återse livet, att ha värkar i fem timmar utan paus är inget man direkt sparar energi på. Här nån gång kom också det första regnet på flera veckor och jag bad Jens öppna fönstret till rum 7 på vid gavel för att få in massor av fräscht sommar-regns-syre. Nåväl, fick gå upp och kissa och sen gå och lägga mig och vila. Nån timme senare tog de hål på hinnorna och då började nästa resa, avslutningen. 9.52 kom han ut, vår stora lille kille som faktiskt hette Frank i ett dygn innan vi gav med oss och insåg att det var OTTO som hade kommit till vår familj. Så självklart.

Nu har det gått ett år av obeskrivlig kärlek.

Dagarna är dagarna...

2011-07-21T00:29:00.002+02:00

För ett år sen gick jag och kände mig som en karaktär i måndag hela veckan. Varje kväll när jag gick och la mig så tänkte jag att kanske inatt... men så vaknade jag varje morgon med samma stora mage. I år är det en annan känsla - lite bättre med tanke på att frustrationen inte finns där - för vi vaknar till vårt sommarparadis igen och igen och igen. Det är mysigt och enkelt, vi äter när vi är hungriga, barnen får leka i sanden med mormor och morfar, vi badar massor och ja... Inte så mycket mer. Jag och Jens har hunnit med två löprundor i morgonsolen vilket är helt otroligt med tanke på hur mycket min kära make avskyr jogging. Nu laddar vi för vår lillkilles ettårsdag på fredag och det faktum att jag och Jens samma dag tar vår spanska lilla hyrbil bort mot Italien för ett liguriskt/svenskt/arabiskt bröllop.

Just det. Vi har ju åkt hit till Costa Blanca i 23 år nu och i princip aldrig varit med om att det varit några brännmaneter men i förrgår blev jag rejält bränd på båda vaderna i knädjupt vatten och idag (på en annan strand) var det massor av maneter (både brännande och icke-brännande). Grymt irriterande. Ont gjorde det också, sabla ting. Så nu ska man oroa sig för både stark sol OCH manetjäklar för barnens skull...

Lego 110720

2011-07-20T22:47:00.001+02:00

El Portet

• iPhonebloggat •

Lego 110719

2011-07-19T20:17:00.001+02:00

Dagens Lego-bild, schnyggt va?

• iPhonebloggat •

Fiskebyns kyrka

2011-07-18T23:04:00.001+02:00

Mitt i, och högst uppe i vår spanska lilla fiskeby står en magnifik katolsk kyrka. Varje år vid påsk tågar byns män runt med kyrkans Madonna som sedan får åka ut på en liten medelhavstur. Molly har varit oerhört fascinerad av kyrkklockan som slår varje kvart och i förmiddags gick vi dit och tittade om det var öppet, vilket det var. Storslaget, majestätiskt, monumentalt och fridfullt.

• iPhonebloggat •

Min datorplats

2011-07-18T12:23:00.000+02:00

För första året har vi wifi i lägenheten vilket underlättar för en smått internetberoende jag. Idag sitter jag och letar efter hotell längs cote d'azur eftersom jag och Jens ska bila till Ligurien på fredag för att gå på bröllop. Vi tar en solfri förmiddag men är snart på stranden igen.

Apropå stranden så är Otto ensam om att ha solskyddskläder. Alla spanjorer slänger konstiga blickar åt vårt håll. Molly smörjer vi med ett tjockt lager 50 och sen en baddräkt på. Min taktik var 20 första dan men då hände absolut ingenting, igår körde jag 12 och det gav minimalt resultat så frågan är om man ska gå ner till 8 idag? Åh vilka svåra beslut man måste fatta hela tiden...