tag:blogger.com,1999:blog-8764682279677437696.post8041170163998420004..comments2023-10-25T16:43:03.050+02:00Comments on livet som fyra i en fyra: Livet hörrniJenJenhttp://www.blogger.com/profile/15131714973918414059noreply@blogger.comBlogger7125tag:blogger.com,1999:blog-8764682279677437696.post-74400496433909593722011-05-23T11:46:57.440+02:002011-05-23T11:46:57.440+02:00Åh men vilken igenkänning - Lillis är ju ff liten ...Åh men vilken igenkänning - Lillis är ju ff liten - men ahr, som jag sa, varit så arg arg arg. Och det är klart att storasyster reagerar - som Molly. Fröken tvärtom här också - och mycket nej, vänta nu, inte så, försiktigt, tänk på att Lill är liten, stopp, NEJ osv. Trots men också en reaktion på att inte vara ensam och få det hon så gärna önskar (=ostörd mammatid). Det är svårt - men det stundar ljusare tider - i alla fall är det vad alla tröstar mig med. Kram!Chttps://www.blogger.com/profile/04875910906913744274noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8764682279677437696.post-53231631680748424272011-05-21T23:46:06.299+02:002011-05-21T23:46:06.299+02:00Haha, ja tvåbarnslivet är väl lite av en igenkänni...Haha, ja tvåbarnslivet är väl lite av en igenkänningsfaktor för er alla. Det är ju härligt mitt i allt det kaotiska som ni vet men ibland skulle man bara vilja trycka på paus en stund. Jag har verkligen börjat försöka hitta lite egentid och tar alla chanser jag kan till att få vara bara Jenny en stund ibland. Jag undrar hur jag kommer se på det här senaste året om ett par år. Förmodligen och förhoppningsvis med ett leende.<br /><br />Tusen tack för all omtanke och feedback.Jennyhttps://www.blogger.com/profile/08999733708381453322noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8764682279677437696.post-25367390462526837972011-05-20T11:31:52.601+02:002011-05-20T11:31:52.601+02:00Haha förlåt att jag fnissar men jag måste, jag VET...Haha förlåt att jag fnissar men jag måste, jag VET att det inte är snällt men mitt i kaoset så får man fnissa, och det går nog över, men känner igen det där att man skulle vilja ha bläckfiskens anatl armar ibland och att det mesta händer när det ena barnet matas...<br />kramar MajaMamma Majahttps://www.blogger.com/profile/02458558701368689543noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8764682279677437696.post-58890950085138042792011-05-20T11:14:51.358+02:002011-05-20T11:14:51.358+02:00Och förresten, försök träffa dina vänner utan barn...Och förresten, försök träffa dina vänner utan barnen istället. Du behöver komma iväg och få vuxentid med dem.<br /><br />Mina vänner har börjat få barn först nu vilket har gjort att jag alltid har fått den egentiden och det är värt så mycket.Tove Kungsholmenhttps://www.blogger.com/profile/11760097682950068733noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8764682279677437696.post-2482905644487613222011-05-20T11:11:14.312+02:002011-05-20T11:11:14.312+02:00Känner också delvis igen mig, iallafall i tvåbarns...Känner också delvis igen mig, iallafall i tvåbarnschocken som vägrar släppa. Det värsta har ju absolut lagt sig, jag är mer inne i en fas av att jag ofta funderar över varför i helskotta vi skulle ha två barn. Missförstå mig rätt, jag älskar Nils och skulle aldrig vilja vara utan honom. Ändå, hade vi nöjt oss med ett barn hade vi haft ett så lugnt och skönt liv. Lovisa var (och är för det mesta fortfarande) en superharmonisk tjej som är ganska stor nu och sköter sig själv till viss del. Vi hade kunnat sitta där med en kaffe/drink och bara softa hela semestern. Istället kommer vi ligga i med att jaga Nils tills vi kommer behöva semester efter semestern...<br /><br />Suck. Känns så kasst på många sätt att tänka i de banorna. Otacksamt och hemskt. Samtidigt så vet jag att om vi hade nöjt oss med bara Lovisa så hade jag våndats över det. Känt mig ego och också nojig över att förlora mitt enda barn (mysko men så var det). Dessutom är jag själv ensambarn och hade inte med flit velat låta Lovisa också bli det.<br /><br />Oj, vilken roman. Tvåbarnslivet framkallar mycket tankar. Men som du förstår, du är inte ensam om att på något vis ha fastnat i en lång tvåbarnschock.<br /><br />Kram!Tove Kungsholmenhttps://www.blogger.com/profile/11760097682950068733noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8764682279677437696.post-5879427331371165492011-05-19T08:06:34.105+02:002011-05-19T08:06:34.105+02:00Konstigt att du inte kom in på min blogg när du go...Konstigt att du inte kom in på min blogg när du googlade på tvåbarnschock som inte tar slut haha. Nu tycker jag bara att jag hör (från de som har barn i ungefär samma som oss) "nu njuter vi verkligen av att få sova igen, de har börjat leka med varandra, man behöver inte hålla så stor koll..." Eh WHAT? Näru. Inte här... Och den eftermiddagen du beskrev kunde ha varit vilken dag som helst i höstas för mig. Du gör ett grymt jobb, och förr eller senare måste det ju bli "1,5 barn" som alla så käckt säger ;-)Jennyhttp://livetmedsiggeochelis.wordpress.comnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8764682279677437696.post-46426110375077231172011-05-18T22:02:13.372+02:002011-05-18T22:02:13.372+02:00Känner igen vissa delar av det du skriver. Clara h...Känner igen vissa delar av det du skriver. Clara har precis börjat med att så fort Charlie blir lite ledsen springer hon fram till mig och vill bli buren, så jag förstår ditt dilemma. Hoppas att allt ordnar sig snar. <br /><br />En stor kämpa på kram från mig :)Bettanhttps://www.blogger.com/profile/09505233926215284671noreply@blogger.com