Osannolikt

Snodde det här helt otroliga hopkoket av videosnuttar hos en annan tjej. Förbannat kul!

Chance
Uploaded by titounetsan

Borta

Nu har jag städat och strykt bort lite ångest. Jens är på galej ikväll (hockey och grabbmiddag) vilket innebär att jag får ensamtid i soffan med min (rosa dator) framför Love Actually. Molly var en praktbebis och somnade innan jag lade ner henne i sin säng. Jag passade på att plocka fram lite skjortor och blusar ur garderoben och ska överraska Jens med lite nystruket. Vi är alldeles för lata för att stryka våra nytvättade grejer innan de hängs in i garderoben utan det får man stressa med på morgnarna om man orkar. Därför känns det extra skönt! Och en smula präktigt.

Nu ska jag snart göra en kaffe. Vår Nespressomaskin var från början något som bara Jens använde, nu ligger vi nog lika tror jag (haha, härliga mammaledighet!). I köket ligger en brownie och väntar också, i en sån där seveneleven-påse. Yay!

Dålig energi

Jag har en gammal kompis sen de tidiga tonåren som genom alla dessa år har åsamkat mig fler tårar, konflikter och taskig energi än någon annan på denna jord. När vi var unga skapade den här personen regelbundet bråk mellan i princip alla i umgängeskretsen. Man kan utan att överdriva säga att den här personen aldrig hade vunnit några popularitetstävlingar. Jag som är alldeles för snäll, kan aldrig säga nej och gör saker bara för att andra ska bli nöjda (jag lovar, det är mitt nyårslöfte varje år att tuffa till mig). I perioder har jga mått riktigt dåligt över den här relationen, i gymnasiet åkte jag på ett utbytesår delvis för att komma loss från denna person. Ni som känner mig kanske förstår varför jag alltid har pluggat utanför Stockholm - delvis för att få luft från denna relation... Det finns så många historier om den här personen så det är löjligt.

Hade det då inte varit för den här personens ihärdiga kontakt-hållande (det här är en sån person som JAGAR ihjäl dig, du kommer inte undan) så hade vi inte känt varandra idag. Under åren har jag sagt nej ungefär fyra av fem gånger förfrågan om umgänge kommit upp (ett nej är inte heller så lätt ska jag säga, för då ska det tjatas och tjatas och tjatas tills man inte längre har något val).

Jag blev så trött på detta för snart två år sen så jag började ignorera alla samtal och sms. Hörde aldrig av mig själv (och hade ju inte gjort på nästan fem år) och hoppades på att den här personen skulle förstå. En dag står personen utanför vårt köksfönster. Så jag förklarade, fejs-to-fejs, att jag vill inte umgås längre, om jag ändrar mig så hör jag av mig och då får du ta ställning till om du vill umgås med mig. Ring inte mig mer, avslutade jag med. Jaha, så var det gjort och en STOR sten lyftes från mitt hjärta.

Men personen FATTAR INTE. Emellanåt kommer ett samtal eller ett SMS som jag såklart ignorerar. Idag var en sån dag, ett SMS som avslutas med att personen insinuerar att vi snart ska börja umgås igen. Och jag fylls av ångest. En STOR dos ångest. Vad gör man? Jag skulle ALDRIG sjunka så lågt som den här personen gör.

KAN DU FÖRSTÅ ATT DINA CHANSER ATT HA MIG SOM VÄN FÖRSVANN FÖR TIO ÅR SEN. MINST!

En riktig karla-karl

Vi sitter och kollar på På Spåret (som det rediga pensionärspar vi är) och det är nån fråga där de som tävlar fått in örter i burarna. Tävlingspersonerna sitter och brainstormar öppet om en viss ört. "Den har sellerismak" säger Ingvar. Nu är min sambo i sitt esse och har högljutt orerat flertalet gånger; "libsticka, libsticka, libsticka". Jag, kvinnan i hushållet, har knappt hört ordet och hade jag hört ordet så hade jag ALDRIG gissat att det var en ört. Snarare något snuskigt, något som har med lack, läder och piskor att göra. Men han hade ju så rätt. Till detta dricker han Southern Comfort. Med en isbit i. Och jag skämtar inte, detta är på fullaste allvar!

En sak jag vet om mig själv

Jag är värdelös på att shoppa. Jag prenumererar på Elle, läser en massa om mode och tycker det är kul i allmänhet att titta på, prova och köpa kläder. Problemet är att jag bara tittar på sånt jag redan har och det är i princip bara basplagg. Vitt och svart. Kanske något blekrosa. Eller något annat vanilj-aktigt. Så trist! Hade jag bara vetat hur jag vill se ut, och framför allt, vad som passar på min kropp, så hade det ju varit enkelt. Men jag kan inte se det framför mig. Emellanåt skiter jag i vilket, men oftast urartar min trista garderob i enorma klädutbrott (som såklart går ut över ALLA runt omkring mig, särskilt mannen jag lever med).

Jag skulle behöva en personlig shoppare eller en stylist som hjälpte mig varje gång jag gick ut och shoppade. En tjej i mammagruppen rekommenderade Åhlens Citys personliga shoppare. Tydligen kostnadsfritt om man handlar för minst 500 kronor, och det är ju löjligt enkelt. Jag har också rabatt på NK's personliga shoppare, men jag kan ändå tycka att 900 spänn i timmen är lite väääl dyrt. I alla fall när man frodas på den härliga mammapengen.

Så, nu har jag lättat mitt hjärta. Dags att proppa bebisen full med majspuré!

Detta visste jag inte om mig själv

Att jag har muskler. Det berättade min kropp för mig i morse. Jag har muskler i vaderna, i magen och på baksidan av armarna (triceps, för er som inte visste). Där ser man. Konstigt att jag får träningsvärk nu men inte en enda gång i höstas? Och då körde jag dessutom på som en galning i spåret över jul och nyår.

Nämen då tar vi och checkar av en ruta till då...

Pratade precis med salongen (låter ju ur-tjusigt eller hur!) som ska fixa mitt hår och min sminkning. Ja, på bröllopsdagen alltså. Nu är det bokat, fasiken vad skönt det känns!

Nåt sånt här kanske?

Igång igen

Idag tog jag mig och bäsen till SATS efter juluppehållet. Som blev några veckor längre än planerat, så går det när man är träningsskygg. Men det var skönt att komma igång igen, den här gången gick vi på hemmagymmet på Odenplan (i höstas hängde vi på Stadion, som att turista i sin egen stad). En massa söta bebisar, allt från några veckor gamla som låg och gnydde (man har glömt hur de lät sådär i början) till sådana som både ålade, satt och kröp. Det är svårt att förstå att vi snart är där vi också...

Jag fick med mig ett par sallader från Blåbär på vägen hem, Jens ligger fortfarande hemma med lite feber tyvärr. Nu har vi precis varit ute på en promenad, även sjuklingen behövde vallas i den friska luften, och hälsat på hos tryckeriet som ska fixa våra inbjudningar. Lite småsaker att fixa med layouten, men de trycks idag eller imorgon! I helgen ska vi pyssla till max :)

Konsekvens

Bara för att vi höll på med inbjudningarna in på småtimmarna igår så drömde jag att det var vår bröllopsdag och vi hade glömt att skriva en vigselceremoni. Jag och Jens rökte (!) nervöst. Stearinljus. Och sen började en massa folk att städa under min kompis S diskbänk i köket. Tralla-la jag är helt normal i huvudet!

Nu väntar fika med ett gäng mammor och bebisar.

Inbjudningskortsångest

Men gud. Det är mer än tre månader kvar tills vi gifter oss och ändå har jag gruvlig ångest över att inbjudningskorten inte gått iväg. Nu är i och för sig nästan alla informerade om att det är den 2 maj som gäller, men ändå. Ikväll blev vi i alla fall klara med layouten på själva korten så nu är det bara tryckeri, utskrifter, klipp, klister och pyssel kvar. Förhoppningsvis kan mycket göras i helgen, det är bara så jäkla typiskt att Jens ska på herrmiddag med föregående hockey på lördag annars hade vi kunna sitta hela dagen.

Men inbjudningarna blir så jäkla bra!!! Är supernöjd. Ska fota och lägga ut sen när vi skickat iväg dem.

Kvar att göra:
* Köpa tyg till klänningen och börja sy
* Jens måste väl ha något på sig också?
* RING!!!
* Planera vigselakten (borgerlig)
* Vigselprogram och festprogram
* Skor till mig (vita skor är ju så fantastiskt användbart, även i framtiden)
* Just ja, hur ska jag se ut i fejjan och i burret?

Oooh. Nu börjar man liksom komma ner på detaljerna kring denna festlighet. I början var det typ; vilket datum ska vi gifta oss? och sen var det inget mer med det...

Idag en rim-, sång- och sovdag!

Vi började dagen med att gå på rim- och sångstuga på Stadsbiblioteket. En byggnad jag aldrig varit inne i, förstå att jag skäms när jag skriver detta. Vi satt i ring, sju mammor, sju bebisar och en sångledare på riktigt profylaxkurs-vis, kändes väldigt sjuttiotal. Men Molly gillade det, och då sitter man ju där och sjunger med. Lite utanför kroppen-känsla faktiskt. Efter trettio minuter full aktivitet var Molly trött, säkert både fysiskt och psykiskt. Så hon sov i typ två och en halv timme (varav nästan en timme i vagnen i hallen här hemma - händer aldrig).

Efter ett par timmars vidare aktivitet somnade vi som ett plockepinn i soffan. Jens är hemma med feber och riktigt rostig röst så han var redan en klubbad säl. I bakgrunden gick Dallas på TV:n. Sådär låg vi i över en timme.

Vid halv nio somnade Molly. I sin säng. Utan vaggning eller vyssning. Helt sjukt. Hon är verkligen ett drömbarn vad gäller sömn. Eller så är det en hint om syskon? Vem vet.

Sömn... igen

Idag har sömnen blivit helknasig. Vi har varit på tvåårskalas som gjorde att Molly missade alla chanser till sömn under dagen och dessutom gjorde henne ÄNNU tröttare. När vi kom hem vid femtiden så var hon glad i ungefär en halvtimme. Sen varvade vi matning och gnäll i ytterligare en halvtimme innan hon somnade. Och nu tror hon att hon blev lagd för natten verkar det som. Iförd body och strumpor på min säng (så söööt!!!). Hur ska detta gå???

Sömnanalys

Det blir mycket sömnsnack på den här sidan nu, men det händer en massa nytt och ändrar sig hela tiden. Inatt sov Molly mellan 21 och 8.30. Dessutom i egen säng. Ska hon börja sova hela nätter nu igen? Jag som börjat vänja mig vid att vakna två gånger varje natt ;) Men att sova hela nätter är inte heller så dumt. Och få förunnat under det första spädbarnsåret... Vi är lyckligt lottade småbarnsföräldrar!

Sa jag förresten att Cheap Monday har 30-längder på sina jeans? Och att jag har en råsa dator?!

Tretti

Min ensamma dag på stan blev till en dag på stan med min syster! Vi började på Weekday och stod i kö minst en halvtimme för att prova jeans. Har aldrig ägt ett par Cheap Monday-jeans men jag blev så glad över att de har 30-längder så jag köpte två par! Tack till jeansguden för att en tillverkare ÄNTLIGEN tagit sig i kragen och gjort längder för oss i grodstorlek! Sen gick vi runt på NK en lååång stund, det var länge sen jag rörde mig på planen mellan entrén och plan 4 (där leksaker och barnkläder håller hus) så det var på tiden. Eventuellt hittade vi en klänning som syrran ska ha på mitt bröllop. Hon ska ju vara mejd-åf-hånår såklart!

Inte mina. Någon annans.

Nu ska vi äta curly-fries och en god köttbit. Hepp!

Sovchock

Vi var på middag igår. Klockan sju blir väl bra, sa brorsan och jag svarade ett glatt "ja" men i mitt huvud spelades ett scenario upp med mig förgäves vaggandes en gallskrikandes Molly. Mina farhågor besannades dock inte. Vi bestämde oss för att göra allt i Mollys takt, så hon fick banangröt vid typ halv åtta och satt med oss när vi åt varmrätt, och sen vid halv nio så fick hon resterande av kvällsmålet ur tuttbehållaren och vid nio sov hon som en stock i brorsans säng! Vi kunde i lugn och ro äta efterrät, dricka kaffe, och snacka skit. Vid ett (!) packade vi ner dotra i bilbarnstolen och begav oss hemåt. Hon sov. Likaså när vi kom hem och hon bäddades ner i sin säng. Sov. Till klockan fyra i morse! Tack för det, sovguden!

Nu ska JAG gå ner på stan. Bara JAG!

Fredag

Min kära kille är tillbaka i Stockholm men hans chef har bokat in ett möte klockan 17! En fredagkväll! Ska vi dö av längt här hemma är det tänkt???

Medan vi väntar bjussar vi på en dagsfärsk bild på Molly. Den fina bodyn är en present från en av mina arbetskamrater!

Oh no I didn't

Jag har ätit inte mindre än tre (three, tres, trois, drie...) Delicatobollar idag. Sjukt gott uppenbarligen, och det är inte utan lite ångest.

Mina karameller

Jens kom hem häromdagen och svischade iväg mig för överraskningsinköp av en dator. En ROSA dator! Min allra första laptop. Fatta, jag är nästan trettio bast och har aldrig ägt en laptop. Men nu har jag en. Sa jag att den är rosa? Molly lånar den av mig. Först när hon satt på golvet (nästan själv!) och sen satte hon sig i soffan...

Ursäkta de dåliga bilderna, de är tagna med min lilla digitalkamera. Systemkamerans minneskort går inte in i min (rosa!) dator, och jag orkade inte hålla på med stora datorn nu när jag har en egen (rosa, nämnde jag det?)...

Mol allena

Min blivande lämnade mig och Molly tidigt som satan imorse med hallen full av sopor, gapande tom kyl och typ fyra blöjor. Så idag har jag fått släpa mig runt på stan i snöslask. Han kommer hem imorgon kväll, men en sak är säker; jag avundas INTE ensamma mammor...

I'm a celebrity - give me my waterfilter!

Ja, som de flesta kanske vet vid det här laget så är jag ju en TV-kändis. Det var inte mitt egna val, det var skitföretaget* som tvingade mig att gå så långt. Efter ett år, ETT HELT ÅR, av ringande, mailande, juristindragande såg jag ingen annan återvändo än att vända mig till Plus. Och Sverker nappade big time! Vi var inte ensamma om att ha drabbats av skitföretagets "kundservice". Jag sitter och ångar upp mig nu, märker ni det? Hursomhaver, nu måste vi köpa ett nytt vattenfilter till vår kyl/frys från General Electric men jag kan inte hitta någon återförsäljare i Sverige. Och jag vill INTE göra affärer eller ens slå numret till skitföretaget igen. Suck... Ska detta någonsin ta slut?

* Noblessa

Reklamskojigast just nu!

Ho ho ho :)

Min 90-talskärlek

BROS! Jag var nästan lika besatt av tvillingarna Matt och Luke som jag är i Brittan Spjut idag... Säger ganska mycket om mig faktiskt. Sjukt.

Anledningen till denna nostalgitripp heter Spotify.

Migrain boy... girl

Kommer ni ihåg kortfilmerna på MTV för en sisådär tio år sen om Migraine Boy? Det slutade alltid med att hans huvud sprängdes. I morse vaknade jag av att mitt huvud sprängde. Har aldrig haft så ont i huvudet, jag började nästan gråta. Jens fick vara hemma en timme extra så jag kunde låta två Eeze-tabletter värka under sömn, mörker och tystnad. Sen sov jag till 11 och nu mår jag ok, men har fortfarande huvudvärk. Imorgon känner jag mig bakis, som att huvudet har ett stort fett blåmärke, så är det alltid dagen efter migrän...

Min dag i en mening

Idag trotsade vi vädret och jag gav mig ut på stan i mina oh-so-fashionable-but-comfortable Sorel-kängor, köpte strumpor till lilltjejen, gick hem och busade och skrattade lite innan pappa kom hem för vidare färd mot IKEA där vi parkerade på familjeparkeringen och lämnade tillbaka två JÄTTE-stora ramar och köpte en massa vi inte behövde och sen åkte vi och köpte en liten karamell till mig (bild kommer) och sen fick Molly banangröt innan hon somnade helt själv i egen säng (yay!) och nu har vi ätit tejk-awej-wok och kollat på si-ess-aj!

Sovuppföljning

Jo. Banangröten är fortfarande hur god som helst! Man bara slänger sig över skeden; vill ha mer, mer, MER! Och när inte skeden kommer snabbt nog, ja då kan man ju äta på fingrarna (sina egna, mammas eller pappas - alla går lika bra) så länge.

Men sömnen då? BBG (Before BananGröt) så sov Molly fyra timmar mellan 20 och midnatt. Sen sov hon mellan sju och åtta timmar efter det. Nu ABG (After BananGröt) vänder vi på kakan och börjar med ett långt sovpass på cirkus sju timmar och avslutar natten med ett kortare sovpass. Sådärja, summa summarum blir det samma lika, men en lite annan fördelning. Helt OK för mig!

Banangröt

Hurra, banangröt var typ det godaste sen mat på tutte. Enligt Molly. Jag har fått för mig att hon inte blir helt mätt av sista målet innan natten så idag testade vi att ge lite (eller nja... mycket!) gröt inför läggningen. Vilken grej! Nu återstår att se hur sömnen påverkas, tidigare har hon somnat vid 20, vaknat någon gång mellan 23 och midnatt för mat och sen har det varit matdags igen någon gång mellan fyra och åtta på morgonen. Uppföljning kommer...

Majs är inte bajs

Majspuré är så gott att man måste sluka i sig flera stora små skedar och dessutom ett så roligt ord att när mamma säger det så måste man skratta! Hon förgyller verkligen vår vardag den där underbara ungen :)

Stickkontakt

De här underbara människorna är värda ett pris! Årets grej enligt mej (åh nej... ofrivilligt rim)

Det var den dan...

Idag tog jag med mig Molly på mammafika på Söder. Det är inte ofta jag rör mig på de höjderna inte! Vi var fyra mammor med söta små bebisar, internetdejting i grupp kan man kalla det. Jag och Helene tog oss sedan hem mot nordligare trakter by foot, och på vägen fick jag en massa bra fototips. Nedan skådas den vackra Jenny framför Stadshuset, åh en sån fröjd för ögat!

Tekniska öden

Blev så glad igår när jag fick igång min iPod så jag var tvungen att sitta uppe sent och lyssna på musik. Sen vår förstärkare dog i höstas har jag varit utan musik (när man bor tillsammans med en pryltokig teknikifierad it-snubbe så är ingenting så lätt som att"koppla in ett par högtalare", åh nej).

Imorse svarade någon slags teknikgud med att döda skärmen på min mobil. Okej, den åkte i golvet men vafan.

Och Mollys napp har åkt tvättmaskin med våra lakan.

Dags att krypa ner

bredvid trött tjej som ligger och snusar i sin superfina Katvig-pyamas som kom med paket ända från Iggesund i höstas!

God natt!

Vi lägger bud på ett hus

Ni får tre millar, ok?

Hundratio

Igår kväll kunde jag såklart inte sova, låg och tänkte på inbjudningslistan, inbjudningar, teckensnitt, dekorationer och en miljon andra saker som hade med bröllopet att göra. När jag somnat drömde jag att vi redan hade gift oss borgerligt men att vi skulle göra om det i maj för att kunna ha en bröllopsfest. Skadat. Halv två vaknar prinsessan och vill ha mat, bara att slänga fram juvern och sen försöka somna om. Mellan typ sju och åtta var jag en napp-i-ploppare i zombieformat. Klockan åtta ringde klockan, klockan kvart i nio kom Mollys mormor och tjugo minuter senare satt jag i en frisörstol. Kvart i tolv var jag klar, fångade upp Molly på en gata i Vasastan och brakade iväg till BVC där vi träffade tandhygienisten med mammagruppen. Efter det tog vi en promenad i Hagaparken (ehum, jag smackade i mig en kanelbulle till lunch i fjärilshuset) och kvart över fyra var vi hemma igen.

Molly är som en solskensbulle idag som tur är, tror att det var mormors närvaro som gjorde susen! Slängde henne förresten på vågen idag på BVC - 6680 g väger hon nu.

Typ såhär...

Fonter

I helgen drog vi igång vår design-workshop för inbjudningskorten. Jens har gjort ett monogram med våra namn (och ja, du Holländska ex-pat, jag ska ta min blivande makes efternamn - nu har jag bestämt mig efter att du fått mig att ligga sömnlös över mitt val) som är jättefint. Vi fastnade på vilken font vi ska använda till våra trycksaker. Eftersom the venue är byggt i lite ny-funkisstil på 60-talet (nej - über-romantik, spetsar och shaby-shic slottsmiljö är inte vår grej) så vill vi att bröllopets tema ska följa hela det konceptet. Så igår satt jag och laddade ner nya fonter från internet, och det är en jungel! Det måste vara stilrent och funka i både en textmassa och i större format. Krävs att man funderar och provar, funderar och provar.

Nu krisar det

Fyramånaderskris kallar jag det. Igår mötte jag upp mammagruppen på Kulturhuset för att se utställningen för spädisar upp till ett år (nåväl, nu var det väl så att utställningen bestod av ett stort, vitt rum med spegelsjöar utspritt på golvet och myshörnor med saccosäckar men ändå). Jag hade laddat upp Molly med mycket sömn och mat i den goda tron att det skulle göra henne till en glad och aktiv bebis. Ack så fel man kan ha. Hon charmade skiten ur de övriga mammorna i typ sjutton sekunder sen bröt helvetet lös. Så jag fick ta mitt barn och ånga ut ur det där lugna, vita rummet. Ner i vagnen och hon somnar som en stock. Vilket innebar rea-shopping för min del! De underbara mammorna ringde tillbaka mig till lunch och Molly fortsatte sova. Hon vaknade tre timmar senare och kvällen fortsatte som en skrikkonsert. Med ett uppehåll - Jens lade henne på skötbordet vilket lugnade ner henne och sen satt hon i sin barnstol i typ sju minuter och skrattade kluckande åt oss när vi åt. Sen skrek hon igen.

Idag sov hon till elva med ett uppehåll för mat vid halv åtta.

Sunk

Hittade precis lite intorkat kräks på halsen. Sånt är livet för en spädbarnsmamma i sina bästa år. Men allvarligt, jag måste skärpa mig lite. Igår kväll satte jag på mig mina mysbrallor (redan där är det sunkvarning) för det var ju bara en liiiten fläck med kräks på ena låret (jag sa ju det, sunk!). Sen tänkte jag efter och bytte genast tillbaka till jeansen. Kan inte hålla på och glida runt i mysbrallor varje kväll, som bara hänger över knäna och i rumpan. Då kommer det aldrig att bli några småsyskon här hemma. Mitt nyårslöfte får nog bli: mindre sunk!

DJ och sångfågel

Nu har vi fått ett glatt JA från vårt förstahandsval på sångare och DJ till bröllopsfesten! Nu känns det som att det som är kvar är saker vi själva ansvarar för så att säga. Det som hänger på andra personer är klart. Hurra! Kvar att göra:

* Inbjudningskort (ska skickas ut i januari)
* Köpa bröllopsklänningstyg och låsa in mamma i systudion
* Köpa ring (åh gud så trist, haha)
* Planera vigselakten
* Köpa kostym till Jens
* Fundera på vad vi ska göra av Molly den 2 maj (gaaah - paniken infann sig just igen...)

Ny mini-Bennifer

Det känns som att Jennifer Garner varit gravid i två år, men igår gjorde den nya bebisen äntligen premiär i denna värld. En tjej till!

Webgränssnittsdesigner någon?

Försäkringskassan skulle behöva en nämligen. De måste ha världens i särklass mest ologiska hemsida. Jag blir alltid lika osäker på om jag har gjort rätt när jag är där inne och fipplar. Under julhelgen kom jag nämligen på att jag bara begärt föräldrapenning fram till årsskiftet och fick lite andan i halsen ända tills jag pratade med min alldeles privata rådgivare - svärmor. Inga problem, sa hon, gå bara in på hemsidan innan den 18 januari så fixar jag så att ärendet läggs för utbetalning. Hur sweet är inte det? Men som sagt, hemsidan måste göras mer användarvänlig.

Ånaturell

Kan ju förövrigt meddela herrskapet om att silikonpruppar - vad är det? Lycka!

Hemma!

Vi sladdade in med vår familje-Volvo i ett snöigt Stockholm ganska sent igår kväll. In med barnstolen och sen fick Jens släpa in all packning i lägenheten, en halv trappa och en innergård bort. Man är ju som ett helt taikonläger när man reser med en spädis... Molly blev Ö V E R L Y C K L I G när vi kom innanför dörren, jag tog henne på armen och visade runt henne i lägenheten och för varje lampa som jag tände blev hon bara gladare och gladare. Hela ungen skakade! Helt underbart att se. Efter det bjussade hon på några nya ljud, till mamma och pappas stora glädje! Det verkar som att hon verkligen kände igen sig och tyckte det var SÅ skönt att vara hemma. Sen somnade hon helt själv för första gången.

Idag har vi varit och fikat ut julen hemma hos en kompis. Nu på kvällen har Molly fått en smakportion bestående av potatis, palsternacka, bröstmjölk och smör. Hon är inte överförtjust i fast föda än så länge, det mesta åker ut fortare än man hinner blinka.

För övrigt har Molly börjat vakna allt tidigare på morgnara. Hon somnar vid nio på kvällen och har vid två tillfällen de senaste två veckorna vaknat klockan fem. Oftast sover hon till sju i alla fall men det är ändå en väsentlig skillnad med tanke på att hon sov till tio-elva innan jul. Jaja, det var skönt så länge det varade!

Klister

Hade som mål att ha tre mil i benen när jag åker hem från den här fjällsemestern. Idag hade jag laddat för att ge mig på 7,5-kilometrarn. Det slutade med att jag GICK runt 2,5-kilometrarn isället. I början svor jag, på slutet skrattade jag. Något konstigt snöfenomen gjorde nämligen att skidorna fäste extremt bra i underlaget. Inte så bra när man vill åka fort.

Nu vankas våfflor. Muuums!

Här sitter jag!

Här sitter jag!

Fyra månader!

Idag fyller vår lilla tjej fyra månader! Ett tredjedels år! Hon är så stor och duktig och det händer saker varje dag. Att vara i fjällen är en hit, massor med uppmärksamhet... Vilket härligt år vi har framför oss - en bebis som bara blir större och större och ett bröllop. Imorgon om fyra månader så får jag dessutom samma efternamn som min dotter.

Nu är hon hungrig den där lilla fisen. Ha en underbar början på det nya året!!!